Superheroes (pausad)

01 - Guldlock

Bild: GABRIELLA WILDE som LISSANDRA

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lissandra står framför spegeln och iakttar sig själv. Hon är söt. Alla i hennes släkt har sagt att hon är ett underbarn. Hennes mammas och pappas hår är brunt och de har bägge bruna ögon jämfört med hon. Hon är guldlocken hon själv, långt blont hår med blåa iskalla ögon. Hennes storebror Nathaniel var mer lik dem och Klaus, brunt choklad färgat hår men bruna ögon, exakt som Lissandras.

Hon går från speglen till sängen och tar upp sin ryggsäck och rusar ner för trapporna ner till köket. Hennes mamma har redan lagat hennes favorit frukost, färsk-pressad apelsin juice och stekta ägg.

"Sista skolåret nudå, är du redo för studenten snart?" sade mamma.

Hon ser alltid så glad ut, men Lissandra vet att om kvällarna när hon tror att vi alla sover, Lissandra, pappa och lillebror Klaus, så går hon till Nathaniels rum och gråter vid hans säng tills hon tuppar av.

"Jadå, nog är jag redo! Och jag tänker verkligen ta tag i det här med att få nya vänner, jag antar att jag inte direkt satsade fullt ut förra året... Men jag ska ändra mig, vara mer positiv, antar jag...!" sade hon med en sådan entusiasm att hon nästan trodde på sig själv.

"Vad bra hjärtat, oj, där kommer bussen! Ät upp äggen nu och ha en bra dag!" ropade mamma. Lissandra sprang mot dörren och vidare mot bussen som stod och väntade på henne vid uppfarten.

Hon är alltid en av de första som är i bussen på morgorna, men det tycker hon är bra. Hon kan välja plats utan att få ångest om var hon skall sitta då det är fullt med folk.

Hon sätter sig i mitten av bussen och sätter in hörlurarna i öronen och vänder blicken mot gatan.

Det tar ungefär 20 minuter innan hon kommer fram till skolan och hon kan bara inte vänta tills hon träffar alla skitstövlar till klasskompisar igen. Även om alla hennes gamla klasskompisar från högstadiet som hon brukade umgås med är i hennes klass nu kan hon bara inte uthärda dem. De är fortfarande samma gamla människor och man skulle ju kunna tro att de åtminstone skulle ha mognat lite sedan högis, men nej, här är de, samma gamla skitstövlar som alltid.

Hon kan bara inte vara vänner med dem igen, även om det var vad hon ville, hon kan bara inte.

Lissandra hör klockan ringa och hon hann just och just in i klassrummet innan Mrs. Brooke kommer in med sina allt för höga klackar med tanke på hennes ålder.

Mrs. Brooke är en av de få lärarna som hon faktiskt tycker om och som inte går henne på nerverna. Även om hon är nära sin pensionering känns det som att hon förstår Lissandra så mycker bättre än någon annan har.

"Okej, okej. Alla gå nu till era egna platser och sitt tysta. Jag vet att ingen av er vill vara här med tanke på att sommarlovet var för ett par dagar sedan, men nu är ni i skolan och det är ert sista år, så nu ska ni satsa allt ni har och bara ge gärnet, eller hur?"

Det hördes visslingar och hurra rop, men allt det tystnades när en helt ny kille stiger innanför klassdörren. Alla stirrar på honom och han verkar inte ens berörd.

"Och ja, klass 12b, vi har fått hit en ny studerande! Hälsa honom välkommen och gör inget dumt nu!"

"Ja, hej, det är jag som är Theo här" var allt han sade innan han börjar gå emot där hon satte. Det fanns en enda ledig bänk i klassen och det är just den som är framför henne, han ger henne en en sekunders blick och sätter sig bara sig ner framför henne utan att säga ett enda ord.

Hon hör viskandet och fnittrandet bland tjejerna som är på andra sidan klassrummet och de talar såklart om den nya killen, Theo, och hur gudomligt snygg han är. Det är inte många nya studeranden som kommer till vår skola, men nu är hans namn det enda på allas läppar, om hans fylliga läppar och de otroligt stora och mörk blå ögonen till hans mörkbruna hår och långa kropp. Det finns visst inte så många 191 cm långa snyggingar i vår skola.

Under hela lektionen talar han inte med någon. Han är väldigt tyst, inte som Lissandra hade väntat sig. Hon trodde att alla som ser ut som honom måste åtminstone vara glada och stråla ur sig en sådan där fantastisk glad aura. Men nej, han verkar vilja bli lämnad ifred.

När första lektionen närmade sitt slut tänkte Lissandra fråga honom om vilka andra lektioner han hade, men han hann ut ur klassrummet före henne, typiskt. Lissandra tänkte springa efter honom men det var innan hon blev stoppad av Mrs. Brooke på vägen ut.

"Du, Lissandra, skulle du vilja vägleda och hjälpa Theo under hans första vecka här? Jag förstår om du inte vill göra det och det är helt okej, men jag tror bara att det skulle vara bäst om du skulle göra det, du verkar vara en förnuftig och klok människa".

"Jo, klart jag kan, varför inte" svarade jag med ett leende. "Du verkar vara en förnuftig och klok människa" upprepade hon i sitt eget huvud, 'verkar vara' säger du, tack som fan.

"Fantastico! Tusen tack käre du, jag ska meddela rektorn på direkten!"

Kanske det här året kan bli ganska intressant trots allt.