En berättelse om mysterier, vänskap, kärlek och att hitta sig själv. Han tror att han inte har någonting, men han har allt. Han kan inte se att så många människor runt omkring honom älskar honom. Han vill inte bli räddad av någon tills den dagen han...
Det blir helg och det har gått en tid nu. Jonna är hemma under några veckor för att sörja. Elina finns där för henne. Fruktansvärt hemsk tid med mycket gråt. Johan och Eric fortsätter att umgås. Just nu är allt bara som vanligt, så som det brukar vara. Fast saker har förändrats den senaste tiden och ännu mer ska förändras.
Det här är som vilken eftermiddag som helst. Johan är i skejtparken med Jeppe och några andra. Där han brukar vara när han inte är någon annanstans. Det är alltid där han är om han inte hänger hemma hos någon polare.
Johan är väldigt sällan hemma på sitt rum ensam, bara när han måste sova och inte har någon annanstans att ta vägen. Eller de gånger han känner för att vara ensam, när allt runt omkring honom blir alldeles för mycket. Då han vill vara i sin egna bubbla när verkligheten blir för mycket, där kan han gömma sig ett tag.
¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.
Vinden är ganska kall denna dag. Det blir snart varmt då sommaren snart är här. Än så länge är den tjocka tröjan på och skateboarden är med. Då skickar Eric ett sms och undrar var han är. Han svarar och Eric skriver att han är på väg.
Johan kunde fortfarande inte sluta tänka på det. Om den där gången i parken och den där jävla tändaren och alla de där blickarna. Vad de nu skulle betyda. Inte vågade han fråga honom heller. Det vore sjukt pinsamt, så han låter bli. Han tänker för mycket på det. Det betyder säkert ingenting. Varför är det så svårt att släppa det där? Det stör Johan något så oerhört mycket.
Johan letar dock hela tiden efter tecken, något som visar på om han har rätt eller fel. Ibland så ler han åt Johan på ett sätt som känns speciellt. Ofta tittar Eric på honom ovanligt länge. Johan hoppas bara att han har fel, att han inbillar allt. Så till slut tänker han inte mer på det och går vidare.
Tiden går, de blir jättenära vänner och de festar ihop så ofta de kan. Mer och mer droger blir inblandat. Johans känslor för Eric växer, men låter bli att tänka efter för mycket, trycker undan känslorna.
Vill inte känna något. Vill försvinna, men Eric är den som får honom att förstå att det han känner är på riktigt. Johan kanske inte kan acceptera det, men det sätter honom i djupa tankar. Mer än han någonsin tänkt förut. Hur ska han hitta sig själv i ett virrvarr av tankar?
Det är då han börjar dricka mer och mer. En kväll förändras allt. En fest som ska förändra allt mellan dem. Kommer det någonsin bli som förut? Eller blir det bara värre från och med nu?
Nu står de här mitt i skejtparken och Eric vill lära sig skejta. Han lånar Jeppes skateboard och Johan lär honom så gått som det går. Eric har ingen balans alls. Jeppe och Johan skrattar medan Eric faller. Inte på ett elakt sätt dock, de har alla varit nybörjare.
¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.
De åker bort till andra sidan och det går sakta. Till slut ger Eric upp och sätter sig på kanten. Han tar fram en cigg och tänder den.
"Ger du upp eller?" Frågar Johan och slår till honom på axeln.
"Mm, ja. Jag tror inte där är min grej." Säger han och tar ett bloss.
"Okej."
Johan sätter sig ner bredvid, men en liten bit ifrån. Eric kommer närmare och sitter nu precis intill. De sitter tysta en stund och ser på när de andra åker fram och tillbaka.
Det är sen eftermiddag och det börjar snart bli dags för middag. Johan funderar på om han ska fråga sina vänner om de inte ska gå och äta hamburgare på Max. Han blir avbruten i tankarna av att Eric säger någonting.
"Det är ju fest ikväll, ska du med? Det var ju två veckor sedan sist nu."
"Ja, självklart. Jag är på."
"Vad bra, ska vi fixa dricka nu då? Först äta kanske." Säger Eric och släcker ciggen.
"Låter som en bra idé." Säger Johan och de båda reser sig upp.
Johan frågar om Jeppe ska med och Eric ser ner i marken. Han sparkar undan en sten och hade hoppats på att de skulle få vara ensamma. Johan vill tydligen att Jeppe ska vara med. Han svarar med att han gärna följer med på fest och han hänger på för att käka.
De går ner på stan och hittar till Sibylla, där äter de hamburgare och Jeppe är aldrig tyst. Han pratar oavbrutet hela tiden och Eric sitter där helt tyst. "Fan." Tänker Eric bara och börjar bli smått irriterad. De blir fest i alla fall och då blir det bättre.
"Men fan så nice med fest, hörru. Vad ska vi ha för dricka då?" Säger Jeppe och sparkar till Eric på foten för att få hans uppmärksamhet.
"Det vanliga, en massa jävla öl." Svarar Eric.
"Vodka också hoppas jag." Skrattar Jeppe och dricker upp det sista av sin läsk.
•••
Sorry om det blir väldigt overklighetstroget och ologiskt, jag har aldrig varit på fest som den loser jag är. Den uppfattningen jag fått av fester är det jag läst om i böcker och det jag sett i filmer (och tv-serier). Jag skriver så bra jag kan.
