En berättelse om mysterier, vänskap, kärlek och att hitta sig själv. Han tror att han inte har någonting, men han har allt. Han kan inte se att så många människor runt omkring honom älskar honom. Han vill inte bli räddad av någon tills den dagen han...
{Lyssna gärna på musiken, det blir typ som berättelsens soundtrack. Kan ni inte lyssna och läsa samtidigt så lyssna gärna på låten först}
•••
Eric går förbi skejtparken för att se hur Johan har det. De har inte pratat eller setts sedan den där festen när allt rasade. Han ser hur den han gillar mest i hela världen står mitt i parken medan folk åker omkring.
Johan och står och pratar med någon tjej. Hon verkar också skejta, för hon håller också i en skejtboard. Jeppe med flera stannar och pratar med dem.
"Johan verkar har det mycket bättre utan mig". Tänker Eric och känner att det börjar svida i ögonen. Han skulle kunna gråta, men gör det inte. Det har bara gått en vecka, men det känns som en evighet.
Johan står där mitt i parken och tjejen verkar intresserad av honom. Eric känner inte igen henne, men antar att hon är från någon fest. Kanske går hon i samma skola som Johan och Jeppe. Han känner att han förlorat någon han aldrig haft. De var vänner, inget mer.
Han vänder sig om och går. Fast det Eric vill är att stanna och gå fram till honom. Ta honom åt sidan och berätta allt för honom, för kanske de kan vara vänner ändå. Trots det som hände.
Johan missar Eric precis när han vänder sig om och plockar upp sin skateboard. Maja tar sin. De åker runt, snackar och röker. Det här borde vara en helt vanlig lördag, men för dem var det ovanligt att bara hänga så här utan att sitta i någons lägenhet och dricka.
Den här lördagen var de som vilka tonåringar som helst. Det sker att de inte festar varje helg, men då var de alltid ute och gjorde stan osäker. Något de alla var på väg att göra nu.
Maja vill dra ner på stan, så Johan och några till hänger på. Det syns tydligt under dessa timmar att Maja verkligen gillar Johan, för hon kan inte hålla blicken borta. Hon ler åt allt han säger.
De alla umgås under en stund, men en efter en måste gå hem. Jeppe säger att han också måste gå. Han vinkar för att sedan gå iväg med sin skejtboard under armen och en cigg i munnen. Till slut sitter bara Maja där med Johan på en bänk i stan.
Ops! Esta imagem não segue nossas diretrizes de conteúdo. Para continuar a publicação, tente removê-la ou carregar outra.
Johan tänker att det här kan bli bra. Han behöver bara något annat att tänka på. För att komma över Eric. Maja är en jättesnäll tjej och hon är sjukt cool.
De har går på samma gymnasium, så de vet vem den andra är men aldrig riktigt pratat innan. De byter ord med varandra på fester ibland. Då är Jeppe i för sig alltid där. Nu är dem här bara de två.
"Vad händer nu? Vill du ta en fika eller nåt?"
"Ja, okej. Jag blev faktiskt sugen på en kaffe nu när du sa det." Svarar hon och de reser sig upp från bänken och börjar gå ner för gatan.
Han följer med och de måste gå en stund för att hitta det närmaste kaféet. De börjar småprata lite om skolan och hur det går. Sedan snackar hon något om ett par snygga skor hon bara måste köpa. De hittar till ett kafé där kön är liten. De beställer och sätter sig i en härlig soffa vid ett hörn.
Det doftar av kaffe och kanelbullar. Det är gröna växter lite överallt och det känns hemtrevligt. De hör lugn pianomusik och det borde kännas bra, men det gör det inte. Han ignorerar sina känslor för Eric genom att börja umgås mer och mer med Maja. Det är inte schysst mot henne, men vad har han för val?
Johan har aldrig förstått förut att han inte gillar tjejer. Han antog hela tiden att han bara inte träffat den rätta, att han inte träffat någon och blivit kär. När han träffade Eric förändrades liksom allt. Han känner faktiskt att han är kär. Det är en läskig känsla som han inte har känt förut. Det är en ny känsla och det är något han är rädd för.
Hjärnspökena är igång och säger åt honom att hans känslor för Eric inte stämmer. Mörkare och mörkare demoner griper tag och tar över det lilla ljus som finns. Tror att Maja ska kunna laga honom, att han ska kunna glömma Eric. Det går inte hur mycket han än försöker.
Till helgen efter studenten ska Maja och några vänner åka iväg till hennes familjs sommarstuga. Hon frågar om Johan vill följa med och det gör han gärna. Bara 2 veckor kvar nu. Håll ut.
• • •
"Ska vi gå nu?" Frågar Maja och lägger ifrån sig mobilen i fickan. "Eller du har inte druckit upp ditt kaffe?"
"Jodå, vi kan gå."
Det är nästan så att de somnar här inne på kaféet. För det är lite mörkt, inte starka lampor här. De reser sig upp, lämnar disken där det ska vara och de lämnar stället. Johans sinne känns tungt och han kommer ge henne fler och fler chanser. Till slut kommer det brista.
"Jag hade trevligt idag." Säger Maja och ger Johan en puss på kinden. "Men jag måste hem nu. Vi ses i skolan på måndag."
"Okej. Vi ses."
Maja ler och åker sedan i väg på sin skejtboard. Han åker själv hem på sin och där hemma väntar Stina. Elina är för en gång skulle ute med vänner hon också.
•••
Det här var alltså del 34. Vad långt jag skrivit, men inte så mycket med tanke på att jag började lägga upp denna berättelse i januari. Vad ska hända nu? Jag är rädd för att jag går för fort fram med handlingen. För jag vill så gärna komma till slutet och bli typ klar med storyn. Samtidigt som jag inte vill att den ska ta slut...
•••
Publicerad: 03 nov 2018 Redigerad: 28 april 2019 Redigerad igen: 28 juni 2021
