Min syster-Valter janni, Dante lindhe

Kapitel 12

Stellas perspektiv:
Jag greppade tag om Nellys hand och viskade:
-Nelly snälla kan vi gå in?
-nej det här är ju mysigt varför ska vi gå in?
-snälla bara kom sa jag
Det värsta som kan hända just nu är att "pappa" ser mig.
-Nelly snälla sa jag igen men avbröts av en röst
-vem har vi här då? Är det inte självaste Stella Janni.
-ehm vi vi må må måste gå n nu stammade jag fram i rädsla.
-vänta en sekund här jag trodde du bodde i Skåne. Det var väll du som var den där ungen jag skänkte bort till nån familj i Skåne.
Jag kunde inte hålla min ilska inne längre.
-vet du vad ja det är jag. Jag är den där ungen du skänkte bort vid femårsålder till en famil som MISSHANDLADE mig. Jag hade nu höjt rösten.
-Står du här och seriöst säger att det är mitt fel. DU VAR EN FÖRJÄVLIG UNGE SKA DU VETA OCH DU VAR VÄRD DET.
Jag ställde mig upp.
-HÅLL KÄFT OCH DRA KOM INTE OCH SÄG TILL MIG VEM JAG ÄR OCH VAD JAG ÄR VÄRD.
Han tog ett steg närmre mig och sa.
-vi tar det här någon annan stans sedan tog han min handled och försökte dra med mig bort för att inte bråka i allmänheten.
-RÖR MIG INTE sa jag högt när hans hand greppade tag om min handled.
Han släppte inte.
-HÖR DU INTE VAD JAG SÄGER. SLÄPP.
Nu började jag faktiskt bli rädd.

Nellys perspektiv
Vad fan ska jag göra. Han är mycket starkare än mig och Stella tillsammans. Tänk om han blir våldsam.
Jag måste ringa någon.
Jag gick fort in i min kontaktlista och tryckte på första bästa.
Dante.
Signaler gick och tillslut svarade han:
-tjaa Nelly
-Dante snälla kan du komma och hjälpa det är Stella.
-Vad har hänt jag hörde att en stor oro spreds på andra sidan änden.
-Hennes pappa är här och dom bråkar. Han håller fast henne.
-Nelly jag kommer stanna där ni är okej
-ja tack Dante.

Dantes perspektiv
Han kommer inte få skada Stella. Jag ska inte låta det hända.
Jag slängde på mig skorna och greppade tag om bilnycklarna i farten. Nu var det ända livsmålet jag hade att åka så fort jag kunde till Stella.

Stellas perspektiv
-seriöst RÖR MIG INTE skrek jag men han höll kvar sin hand runt min handled.
-DU ÄR FORTFARANDE MITT BARN HÖR DU DET? JAG GLR VAD JAG VILL MED DIG.
Jag skakade. Jag var rädd. Vad fan kommer han göra?
Nelly försökte med all sin makt få hans grepp om min handled att lossna men istället tog han tag i andra armen med. Nelly skrek men jag hörde inte vad hon sa det ända jag kunde fokusera på var hur rädd jag var just nu.

Han tryckte upp mig mot tegelväggen. Alkoholen i hans andedräkt gick inte att missa.
-Din lilla hora du är precis som din mamma var. Den lilla jäveln.
Han lyfte sin knytnäve och jag gjorde mig beredd på ett slag.

Inget kom.

Någon hade ryckt bort honom.
Först fattade jag ingenting men sedan såg jag mig omkring.
Han låg där på marken.
Och gissa vem som låg över honom.
Dante

Dantes perspektiv:
Jag matade slag efter slag i hans ansikte. Efter allt han gjort. Det är hans fel. Allt Stella gått igenom är hans fel. Den lilla jäveln. Han gjorde så att hela deras familj splittrades, att Stella fick bo hos en förjävlig fosterfamilj, att Stella har ärr för livet och nu kommer han och försöker slå henne.
Äckel.
När han inte hade någon kraft kvar tänkte jag att jag måste kolla till Stella. Tänk om hon är skadad.
Jag gick av hans kropp och röt till honom att sticka till helvetet och brinna upp.

Jag vände mig om. Hon satt där mot väggen med benen uppkurade till bröstet och ansiktet i händerna.
Jag gick fram och lyfte upp henne så hon stod i min famn.
Hon tryckte in sitt ansikte i min hoodie. Jag höll om henne hårdare.
-shh shh dt är okej nu jag är här sa jag lugnande mot hennes öra samtidigt som jag lämnade pussar på hennes huvud.

Hon tittade upp hennes mörka ögon täcktes av ett blankt lager.
-tack sa hon tyst och såg mig i ögonen.
-säg inte tack älskling. Jag gjorde något självklart.
Hon kollade upp igen och log.
Hon vände på sig  i min famn så att hon inte längre hade huvudet mot mitt bröst.

Där stod ju Nelly.
En tår slank ner från hennes ögonvrå. Stella smög ut ur min famn och omgav Nelly i en kram.
-tack Nelly sa hon
-vilket vider han är den jäveln mumlade Nelly och jag nickade.
-hur tar du dig hem sa jag till Nelly då jag antar att Stella åker med mig
-jadu vad kommer Ludde säga?

———————
Vad tycks?
Rösta kommentera.
Kolla in mina andra böcker.
Tack för att just du låst detta kapitel<3