Min syster-Valter janni, Dante lindhe

Kapitel 22

Stellas perspektiv
Jag hade legat inne i dagar. Min kropp hade under hela tiden prytts av Dantes hoodie som han lämnade hos mig för ett tag sen. Han hade inte hört av sig. Valter hade gång på gång försökt övertala mig att det skett ett missförstånd. Att Dante trodde jag varit otrogen när det var det sista jag varit. Men jag känner bara att jag inte kan ta kontakten. För innerst inne känns det som om jag har gjort något fel.
Jag var ju trots allt typ en hora...

Valters perspektiv
Idag skulle jag gå till killarnas studio för att vara lite med dom.
Min plan var även att prata med Dante.
Han kan ju inte gå runt och vara sur på Stella över något hon inte har gjort och om Stella inte vill göra dt får väll jag göra det.

Jag klädde på mig.
Ett par jeans och en märkgrön hoodie.
Sedan gick jag ut till köket och gjorde en skål med nudlar till Stella så att hon skulle äta något medans jag var borta i alla fall.

Hennes dörr stod på glänt och när jag gick in låg hon där i sängen med Dantes hoodie medans hon kramade en kudde.
Jag gick fram och petade henne på axeln.
-Jag ska gå nu men jag har gjort lite mat till dig
-tack Valter sa hon och trängde fram ett leende
Jag gav henne ett leende tillbaka och gav henne en kram innan jag pussade henne på huvudet och gick.

Gatan var kladdig av en blandning med snö och vatten.
Kylan som träffade min näsa brände till.
Varje andetag kom ut som en vit vindpust.

Till slut hade jag nått Axels hus.
Jag gick bak för att hitta den andra ingången som ledde till källaren.
Snabbt tog jag upp dörren och gick in.
Värme:)

Där i soffan satt mina fyra vänner.
Hej sa jag medans jag tog av min jacka och skor.
Alla gav mig ett ordentligt hej förutom Dante som mumlade som svar.

Jag började prata med Axel och Noel men jag märkte att Dante bara satt och kollade ner i sin mobil.

Jag kände faktiskt lite ilska.
Han satt där och tänkte att det var synd om honom för att han trodde att Stella var otrogen med någon.
Men i själva verket hade ju den här någon utnyttjat henne och hon hade skärt dig själv på grund av att Dante trodde att hon var otrogen. Han hade ju egentligen ingen anledning att vara ledsen.
Hade borde känna skuld.

Ludwig som visste allt som hänt i och med Nelly viskade i mitt öra:
-du måste prata med honom

Det var precis vad jag tänkte göra.
Jag reste mig ur soffan och petade honom på axeln. Han mötte min blick.
-vi ska prata sa jag konkret och började gå mot dörren eftersom jag inte ville ta snacket bland alla andra.
När vi till slut stod där ute i kylan tittade han frågande på mig.
-Såå har hon någon vettig anledning till att ha varit otrogen sa han sarkastiskt.
Min ilska växte.
-Vet du vad. Hon har inte gjort ett skit. Den där mannen som du tror att hon har varit otrogen med utnyttjade Stella under tiden i Göteborg. Hon behövde skicka bilder på sig själv naken osv i utbyte mot mat och sovplats, vilket hon inte fick hos sin fosterfamilj. Den här mannen har smsat henne enda sen Göteborg och hotat henne med att lägga ut nakenbilderna om hon inte svarar. Men när du trodde hon var otrogen trodde hon också det. Hon sa till sig själv att hon var en hora. Hon sa till den här mannen att han kunde sprida bilderna bara han aldrig mer tog kontakt med henne. Allt det för din skull. Och vet du det värsta. Hon skar sig själv. För att hon trodde att hon gjort något fel, för att du inte tog kontakt, för att hon trodde att hon var en hora. Och vet du vad hon har gjort dom senaste dagarna. Absolut ingenting hon har legat i sin säng, i din hoodie, nästan inte ätit något och gråtit.
Så tyck inte synd om dig Dante utan gå och ta tag i ditt problem. Du lät henne inte förklara. Du litade inte på henne.

——————-
Vad tyckte ni?
Kommentera och rösta gärna
Tack för att just du läst detta kapitel, älskar er💌💌