Min syster-Valter janni, Dante lindhe

Kapitel 21

Valters perspektiv
Jag tog av mig mina skor och försökte höra något slags ljud som kunde tyda på att min lillasyster Stella var vid liv.
Men det var tyst. Jag hörde inte ett andetag.
Jag började gå mot hennes sovrum men nej ingen Stella där. Hon kanske inte är hemma var min tanke. Men det fanns även en till. Hon kanske var död.
Skulle aldrig kunnat leva med det.
Mina ögon började tåras men snart tog jag mig tillbaka till verkligheten och att jag behövde leta.
Jag sprang till köket men nej ingen Stella där.

Plötsligt hördes tysta snyftningar.
Jag drog hela min uppmärksamhet till att försöka höra var det kom i från.
Badrummet.

Stellas perspektiv
Det vita kakelgolvet var nu rödprickigt och min hudfärg på armarna gick inte att se. Mina mörkbruna lockar var blöta av tårar och jag försökte gång på gång stryka bort dom från mitt ansikte utan att lyckas.
Men det var det här jag förtjänade. Jag är en äcklig jävla hora och alla i Stockholm tycker nog också det.

Valters perspektiv
Jag styrde fort mina fötter mot badrummet och ryckte upp dörren.
Bilden jag möttes av var dt värsta mina ögon någonsin skådat.
Stella. Jag i tjejformat. En liten livlös kropp satt ihopkurad på badrumsgolvet.
Hennes kinder var svarta av mascara och hennes lockar låg vilt på huvudet. Men det värsta. Hennes armar var röda. I handen låg ett silvrigt rakblad.
Hon hade skurit sig.
-STELLA skrek jag när jag uppfattat vad som hänt.
Det enda som kom som svar var snyftningar.
Jag sprang fram emot henne och lyfte upp hennes kropp.
Jag gick fram till badkaret och spolade vatten över hennes armar.
Det var helt sjukt.
Hela armen var täckt av röda märken.
Jag öppnade badrumsskåpet och tog fram ett paket bandage som jag sedan började linda runt hennes armar.
Snart var hon omplåstrad och jag satte mig ner på golvet med henne i min famn.
-Jag kräver ingen förklaring för jag vet. Jag vet vad den här mannen utsatte dig för dag in och dag ut. Jag vet hur jobbigt du hade det hos din förra familj. Jag vet att dom gjorde dig illa. Jag vet att han krävde nakenbilder för att erbjuda dig mat och sovplats. Jag kommer inte skälla på dig för jag vet att du inte har gjort något fel. Men du ska veta att han är anmäld och dom enda som har fått bilderna är Nelly. Han kommer aldrig kunna röra dig eller sprida dessa bilder. Du tänker säkert att du är en hora men det är du inte. Du får inte ge dig en sån stämpel. För i stunden när du gav honom dom bilderna i utbyte mot mat så hade du inget val. Det enda andra valet var att bli misshandlad av din familj och svälta.
Så du har inte gjort något Stella du har inte gjort något fel. Men kom ihåg att lösningen på problem kommer aldrig vara att skära sig.

Stella tryckte sitt huvud mot mitt bröst och mumlade:
-Valter, jag förtjänade smärtan.
Det gjorde ont i bröstet att höra henne säga så.
-Nej Stella, du förtjänar inget ont. Du förtjänar det bästa.
Hon var tyst. Det enda som hördes var ljudet av tårar. Snyftningar och rinnande vatten längs kinderna.
Hon kollade upp från mitt bröst. Hennes mörkbruna ögon var röda och glansiga.
-Tack Valter sa hon och trängde fram ett leende.
-Jag älskar ju dig Stella.
Med sorg i rösten sa hon:
-Men Dante då, han tror jag har varit otrogen, han gjorde ju slut.

—————-
FÖRLÅÅT!!
Förlåt för att jag inte uppdaterat någon av mina böcker på såååå länge. Jag ber verkligen om ursäkt. Livet var i vägen helt enkelt och jag har tappar motivationen.
Men jag försöker och tyvärr kommer jag nog inte uppdatera lika ofta som förut men jag kommer inte sluta i alla fall.
Tack till alla ni som läser, röstar och kommenterar.
Älskar er❤️❤️