Gretas perspektiv Klockan var halv åtta på en fredag. Min kropp pryddes av Valters gråa thrasher hoodie, mina svarta jeans och svarta vans.
Ups! Gambar ini tidak mengikuti Pedoman Konten kami. Untuk melanjutkan publikasi, hapuslah gambar ini atau unggah gambar lain.
Ups! Gambar ini tidak mengikuti Pedoman Konten kami. Untuk melanjutkan publikasi, hapuslah gambar ini atau unggah gambar lain.
I öronen spelades violent crimes med Kanye West och jag befann mig i skateparken. Jag hade faktiskt inte skateat på ett bra tag. Brädan åkte upp och ner för rampen och som vanligt var det några som likt mig åkte skateboard men dom var ju några år äldre kan man säga. Liksom en trettonårig tjej som åker skateboard kanske inte är jätte vanligt.
På bänken en bit ifrån satt ett gäng killar och rökte och drack samtidigt som de lyssnade på hög musik.
Många skulle bli lite rädda av hela den här situationen och omgivningen men jag tycker på något sätt att det är lugnande.
När jag var fosterbarn och bytte familj typ varannan dag så kändes det så tryggt att gå till varje områdes skatepark. Oavsett var den ligger är en skatepark öppen för alla och alla har det bara allmänt trevligt tycker jag. Det fanns liksom en hemmakänsla av musiken, lukten av rök, den rostiga rampen och alla fula ord som skrivits med graffiti här och var. Det var nästan lite charmigt.
Dantes perspektiv Jag var påväg mot rampen. Där jag vart sen barnsben. Hit kom jag alltid för att tänka eller umgås. Det gjorde mig så glad när jag fick veta att Stella skatear eftersom hon är min flickvän och vi då har något gemensamt. Jag måste säga att jag älskar att använda ordet flickvän när jag pratar om henne. Jag blir faktiskt extremt glad varje gång jag ser tjejer som åker skateboard för att det känns som om dom har historia, attityd och bakgrund. Någonting som inte alla vet om dom. Eftersom just skateboard fått stämpeln "Killgrej" ser jag då tjejer som skatear som coola och typ lite gangster. Dom bryr sig liksom inte ett shit om vad någon tycker eller säger för dom lever sitt liv.
Till slut skymtade jag den lilla parken mellan träden och gissa vem som jag fick syn på mellan alla killar som drack och rökte. Jo mitt på skaterampen åkte Greta, Valter och Stellas lillasyster fram. Jag visste verkligen inte att hon kunde skatea. Dom är ju värsta skatearfamiljen ju. Och liksom fatta coolt en trettonårig tjej åker skateboard. Jag är lite starstruck haha.
Jag fortsatte fram mot rampen och ställde mig för att studera när hon åkte. Hon märkte inget. Hon var för inne i musiken och åkandet. Efter ett tag av bara tittande och ta in hur bra hon faktiskt var gick jag fram och knackade henne på axeln. -Dantee sa hon och hoppade av brädan för att omfamna mig i en kram -heej Greeta svarade jag. -vad gör du här sa hon och kollade på mig. Jag skrattade och sa: -ja samma sak som dig tänkte åka lite skateboard. -visste inte att du kunde skatea sa hon. -detsamma sa jag och skrattade. Vi började åka tillsammans istället. -är det inte lite läskigt att åka här bland alla fulla och rökare då sa jag och kollade på Greta. -Asså nej jag tycker typ att det är lite hemtrevligt sa hon och såg på mig. Men ibland kan dom vara liten jobbiga och obehagliga när dom kommer fram och typ vill prata. -ja det kan jag förstå sa jag.
Vi fortsatte att åka ett bra tag innan Greta sa att hon behövde gå hem för att inte göra Valter orolig. Jag erbjöd mig att följa med henne hem och hon tackade ja. Jag skulle nog hängt med även om hon sa nej eftersom jag skulle få dåligt samvete om jag lät henne gå själv och för att göra Valter lite glad. Såklart fanns det ett hopp inom mig att Stella skulle vara hemma då jag saknar henne något enormt. -du gillar verkligen Stella va utbrast Greta efter en stund i tystnad. -vadå märks det sa jag och fick en rödare nyans om kinderna -ja det märks. Ganska tydligt faktiskt. Sa Greta. -ja jag älskar henne sa jag -hon älskar dig med sa Greta
Jag synade lägenhetshuset där den lilla familjen Janni bor. Ett gult lite äldre hus på söder. Valter, Stella och Greta bodde på fjärde våningen och hade det egentligen ganska litet. Från början var det ju tänkt att Valter skulle bo där själv men under bara ett år flyttade hans ena syster hem och han fick reda på att han hade andra som även bodde där. Valter lever liksom pappalivet som nittonåring. Egentligen är det något jag inte brukar tänka så mycket på men han har ju faktiskt ett stort ansvar. Han uppfostrar och tar hand om sina systrar som om de vore hans barn och jag har nog aldrig träffat en nittonåring som bryr sig så mycket om sina småsystrar.
—————- Sorry för jättedåligt kapitel. De kommer ett till kapitel idag på bortglömda kids eftersom den här egentligen skulle uppdaterats igår. Tack för att just du läst detta kapitel💌 Rösta och kommentera
