Kapitel 14

909 19 4
                                    

Stellas perspektiv
Jag vaknade i den mest underbara människan på denna jords armar.
Dantes armar var lindade om mitt bröst och hans haka vilade på mitt huvud för att jag var så kort.
Han låg och sov.
Jag hörde dom svaga andetagen i mitt öra.
Han var vacker.
Till och med när han sov.
Hans hår låg liksom perfekt även fast det var rufsigt. Huden var perfekt som alltid och hans ögon lös även fast dom var stängda.
Jag visste nästan inte att han skulle vakna för att han var så vacker. Jag skulle kunna studera honom hela dagen. Tanken av att jag och Dante var ett par hade jag nästan inte tagit in. Dt var för bra för att vara sant. Att han som är den mest underbara människan på denna jorden skulle vara tillsammans med mig Stella Janni. Det är för bra för att vara sant.

Jag märkte hur hans kropp började röra på sig och sakta åkte upp. Nu såg jag istället för hud en blå iris. En förtrollande iris.
-godmorgon finis sa Dante med en raspig morgonröst
-godmorgon världens finaste svarade jag och log.
Dante drog in mig mot sin kropp och kramade om mig länge.
-värst var du var kramgo idag skämtade jag
-du är ju så härlig att krama sa Dante och jag kunde inte undgå att bli lite röd om kinderna.
Jag tryckte in mitt huvud i hans bröst men han skrattade bara
-du är gullig när du rodnar.
-sluuta sa jag då mina kinder blev ännu en nyans rödare.
Dante skrattade som svar.

Min mobil vibrerade på nattduksbordet.
Jag krånglade ur mig ur Dantes armar och tog tag om mobilen.

Valter❤️
När kommer du hem från Dante? Vi saknar dig❤️

Jag log och skrev tillbaka

Jag
Kommer om kanske en timme vaknade precis.

Sen kom jag på det igen. Juste jag måste berätta om igår då.

Jag bestämde mig för att inte tänka på det nu och ta vara på tiden med Dante.
-vem var det frågade Dante och drog min kropp närmre hans.
-Valter, han frågade när jag kommer hem och jag sa om typ någon timme.
-okej sa Dante och drog mig ännu lite närmre.
-går du hem själv eller vill du ha skjuts sa Dante mot mitt öra
-jag kan ta pendeln. Jag tycker faktiskt det är lite mysigt
Dante nickade som svar.

•••30 min senare

Jag började röra mig i Dantes famn.
-jag måste nog gå nu Dante sa jag
Han gjorde en ledsen min
-men det är ju så mysigt grymtade han
-ja men nu får du släppa mig faktiskt så jag kan klä på mig
Han drog mig ännu närmre och viskade
-jag föredrar dig såhär. Utan kläder.
-men sluta sa jag i ett flin
-jag kan hjälpa dig klä på dig istället sa Dante.
Han lyfte upp mig i sina armar och gick ur sängen. Jag knep mina ben runt honom för att inte ramla.
-Dante seriöst vad gör du sa jag i ett försök att låta irriterad men istället blev skraltigt.
-jag ska ju hjälpa dig klä på dig sa han.
Han la ner mig i sängen så att jag låg ovanpå alla täcken med magen mot honom.
Han gick fram till sin garderob och drog fram tightsen jag alltid hade här för att dom var så bekväma. Han började trä på dom på mina ben och jag skrattade bara åt hur koncentrerad han var.
Sen gick han tillbaka till sin garderob och drog ut sin egna gråa thrasher hoodie och trädde den över mitt huvud.
Han visste att jag älskar hans hoodies.
-så visst är jag duktig sa han
-du är bäst sa jag och gav honom en puss på läpparna
-nu måste jag faktiskt gå sa jag och gick ut i hallen och satte på mig mina vans.
-hejdåå sa jag och såg på Dante
Han gick fram till mig och drog in mig i en stor kram.
Hejdå viskade han i mitt öra.
Sedan möttes våra läppar i en kyss innan jag gick.

Jag öppnade dörren till lägenheten och möttes direkt av en mysig hemmadoft.
Snart hade jag en liten tonåring på mig som gav mig en kram.
-heeej sa hon glatt
-hej Greta var är Valter sa jag och kramade tillbaka.
-Han är inne i köket och lagar mat men ni får äts självs idag för jag ska till Siri och sova över.
-okej men du går inte själv va sa jag.
-nej Siris mamma och Siri kommer förbi med bil för att dom hade ändå varit ute på något ärende.
-okej vad bra då sa jag
-ja svarade Greta
-oj nu är dom här men hejdå sa hon och gav mig en kram som jag besvarade.

Nu var det bara jag och Valter i lägenheten.
Nu ska jag berätta.

—————-
Är inte alls nöjd med detta kapitel.
Men rösta och kommentera ändå.
Kolla in mina andra böcker
Tack för att just du läst detta kapitel❤️

Min syster-Valter janni, Dante lindheOù les histoires vivent. Découvrez maintenant