Jag visste inte att du fanns - Bok 1

Kapitel 89

-Natalie's P-

Jag kunde se sjukhus avstånd.

- Jag kommer finnas vid din soda hela vägen älskling, sa Felix och tog min hand.
- Tack, sa jag och andades högt.
- Framme, sa Ogge när vi svängde upp framför sjukhuset. Han hoppade ur bilen och öppnade för mig och hjälpte mig upp. Felix sprang i förväg för att hämta en rullstol och snart kom han emot oss med en. Vi gick in och de andra kom efter. En värk till.
- Åhhhhhh....Åhhhh Ajjj, sa jag.
- Förlossning avdelningen?,frågade Felix i receptionen och han i kassan sa åt oss följa en sköterska som kom emot oss och vissa vägen.

- Här är ert rum fröken, sa hon och öppnade en dörr in till ett rum med en säng.
- Endast släkt och pappan får komma in, sa hon när hon såg hur många de var bakom mig.
-läkaren kommer in till er när som helst, sa hon och försvann.

Felix skjutsa in mig i rummet med rullstolen och tillsammans med Ogge hjälpte de mig att komma upp i sängen.

När jag kommit tillrätta så kom de en värk till och jag tog tag i Felix hand.

- Ajjj, du klämmer sönder min hand älskling, utbrast han.

Efter den värken märkte jag att de hade kommit in en läkare i rummet eller barnmorska. Jag fick sätta upp benen i ställningar så läkare kunde se hur mycket jag var öppen.

- Du har öppnat dig 8 cm, vilket innebär att krystvärkarna kan komma när som helst och förlossningen kan börja, sa hon och log mot mig.

- Jag är glad att du är här Ogge skulle inte kunna önska att de var någon annan, sa jag innan de kom en till värk.

- Krysta ta i, tryck på, pushade barnmorskan på. Medan smärtan var olidlig och jag orkade typ ingetting.
- jag orkar inte mer, sa jag.
- Jodå älskling, sa Felix.

Sen kom en till värk.

- Kom igen älskling tryck på kom igen, sa han.
Jag tog i så mycket jag hade.
- Jättebra nu kan vi se huvudet, en till push och första är ute, sa barnmorskan. Det gav mig motivation och när nästa värk kom tog jag i från tårna samtidigt som de de gjorde ont så tårarna kom.

Sen kunde jag höra skrik.

- Kom igen krysta igen så kommer nästa ut också, sa barnmorskan.

Jag tryckte på igen och snart kunde jag höra hur barna skrik fyllde hela rummet och snart kom en av sköterska fram mot mig med två knyten av filtar och la dem på mitt bröst.

De som att tiden stannade när jag såg på dem, det var som om jag inte kunde fatta att de var mina. Jag kunde se i båda mina ögonvråar att Felix och Ogge grät, glädjetårar.

Jag kollade upp på Felix och sen ner på tvillingar och kunde fortfarande inte förstå. DETTA ÄR ETT MIRAKEL 💓

// Jessica