Jag visste inte att du fanns - Bok 1

Kapitel 46

-Felix's perspektiv-

Jag kollade på den lilla skärmen där det kommer upp bilder från ultraljudet. Jag vet inte vad det var jag såg.

- Är det vad jag tror det är?, frågade jag.

- Jag vet inte vad du tror, men något jag vet är att ni kommer bli föräldrar till tvillingar, sa Sofia.

Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra, om det var bra eller dåligt. Jag kollade på Natalie. Hon såg så lycklig ut, för hon älskade verklig barn. Men jag såg också i hennes ögon att det fanns rädsla där. Att bli mamma vi 17 års ålder är en sak då är der bara ett barn, men tvillingar. Då blir det dubbelt upp allt gånger två liksom.

-Natalie's perspektiv-

Jag kollade på skärmen och i samma ögonblick hör jag att Sofia säger att vi väntar tvillningar. Lyckan var total samtidigt som rädslan fanns där någonstans i bakhuvudet.

Jag kollade på Felix och han såg oroande på mig. Vi höll fortfarande händera i varandras.

-Skulle vi kunna få några minuter för oss själva, frågade jag Sofia.

- Visst, jag går och kollar provsvararen, svarade hon gick ut ur rummet.

- Hur är det älskling?, frågade Felix.

- Jag vet inte, svarade jag.

- Du måste ha tvillingblod i dig, sa Felix skämtfullt.

- Haha ja kanske det, svarade jag och fnissade lite.

Jag satte mig upp på sängen och kramade om Felix, jag märkte hur det blev blöt på min axel. Jag tror jag faktiskt inte hade varit med om att han hade gråtit framför mig. Han har alltid varit så stark för min skull.

- Det kommer att gå jättebra, fast jag måste nog skaffa ett jobb, sa jag.

Då knackade det på dörren och Sofia kom in.

- Allt ser bra ut, förutom det att du har lite blodbrist eller järnbrist är ett bättre ord, sa hon.

- Okey, sa jag och så ut som ett frågetecken.

- Som gravid behöver du få i dig mer järn än vanligt eftersom det är vad som är i rödablodkroppar och det behöver både du och barnen i magen, och om du inte får i dig tillräckligt med järn så blir du trött, anfådd och lätt att svimma, sa hon.

- Vad ska jag göra då?, sa jag nervöst.

- Jag kommer skriva ut järntabletter till dig nu och sen vill jag att du ska vara noga med vad du äter så att det ät järnrik mat som t.ex. fisk och kyckling och sådant som innerhåller C-vitaminer, sa hon.

Jag och Felix sa tack och hej då och gick ut från det lilla rummet vi hade varit inne på och gick mot apoteket. Vi fick också ett utskrivt av ultraljudet jag nyss gjorde. Jag drog med mig Felix in för ville inte gå själv. När vi hade hämtat tabletterna så satte vi oss på Felix moppe och åkte hemåt mot lägenheten.