Jag visste inte att du fanns - Bok 1

Kapitel 67

- Felix's perspektiv när de kom tillbaka till rummet -

- Sanningen, svara sa jag argt.

- Jag känner honom, han heter Ashton och vi kysstes, sa hon.

- Jag visste det, NI GJORDE VAD?, sa jag medan jag var bara några centimeter från hennes ansikte.

- Vi kysste, sa hon tyst men jag kunde ändå höra vad hon sa.

Och i det ögonblick så förlorade jag all vet jag hade i skallen. Alla känslor blandades med förtvivlan och ilska. Jag lyfte handen mot hennes kind och all ilska tog över och jag slog till henne.

- Hur fan kunde du, skrek jag.

- Jag trodde de vi hade var på riktig, vi ska ju fan ha barn ju, fortsatte jag att skrika.

Det sista jag såg var hennes bruna hårsvall försvinna genom dörren. Vad fan hade jag gjort, hade jag slagit henne? Hur dum får jag bli? Nu har jag förlorat henne för alltid.

Varför? Det var frågan jag ställde mig själv. Visst honom hade varit otrogen men det betyder inte att jag har friheten att slåss. Jag kände hur tårarna började komma och jag föll ihop på golvet, exakt där jag stod och bröt ihop totalt. Hon kommer aldrig vilja se mig igen, det jag gjorde är oförlåtligt.

Jag ville inte leva mer, vad skulle jag göra om jag inte hade henne?

- Natalie's perspektiv -

Jag satt i Ogge's och Klara's hotellrum och bölade för fulla muggar. Tårarna kunde inte sluta rinna, Klara försökte trösta mig men det gick inte. Jag ville att Felix skulle förlåta mig för det jag gjorde, de han gjorde var absolut inte acceptabelt men på något sätt kändes det som jag förtjänade det.

- Vill du att jag ska gå och ge honom en örfil tillbaka, frågade Ogge som verkligen verkade arg.

- Herregud nej det räcker att jag har krossat hans hjärta, svarade jag med min gröta röst eftersom de där förbannade tårarna inte kunde sluta att rinna.

- Okej, vill du sova i sängen eller på soffan, frågade Klara.

- Jag kan ta soffan, sa jag och gick mot den.

- Här är en filt sis, sa Ogge och slängde den åt mitt håll.

Den natten var en sömnlös natt men tankarna överallt, vad skulle jag göra nu? va skulle jag göra när jag träffade Felix igen? Vad skulle han göra? Vad gjorde han nu? Men jag hade inte svaret på några av dessa frågor.

Men jag hade nog ändå lyckas sova någon timme eftersom jag vaknade av att Ogge sa vid min sida på soffan.

- God morgon sis, sa han.
- Hur är det?? frågade han också.
- Trött och sen vet jag faktiskt inte, svarade jag helt ärligt.