Jag visste inte att du fanns - Bok 1

Kapitel 119

- Natalie's P -

Idag var det Felix's födelsedag. Jag var verkligen nervös över hur han skulle reagera och tycka om min present. Men dagen började bra, alla käkade frukost tillsammans runt det stora köksbordet i köket. Alla var på bra humör och killarna skulle snart åka och träna dans. Det skulle träffa någon bra koreograf som skulle hjälpa dem att förbättra sina nummer, även om det redan var grymma enligt mig. Jag tror alla skulle följa med till danssalen ida, vilket skulle bli riktigt kul eftersom jag saknar att vara i dansstudion och dansa. Jag gjorde det flera gånger i veckan innan jag blev gravid med tvillingarna.

Så när alla var färdiga och hade käkat och så åkte vi i två minibussar mot dansstudion. Det var lite jobbigt med tvillingarna, med att klä dem och få dem att lyssna på mig. Mina små troll är snart ett halv år, kan inte förstå att de är ett halv år sedan, det känns som om det bara är någon vecka sedan de kom.

Väl i studion så började killarna att repa några koregrafier och det är verkligen duktiga måste jag säga. Jag satt vid sidan av och busa och lekte med tvillingarna och Miranda med Sarah. Klara hade gått ut för att ta luft, tror jag hon hade varit frånvarande på sista tiden. Vi tjejer var alltid så tajta förut, vi bodde i samma lägenhet. Vi flytta till Stockholm för att nå våra drömmar, men när vi kom ditt så möte vi dessa underbara killar som dansar där framför spegel. Det är dom som har förändrat våra liv.

- Take a break 15 min, ropade koreografen.

Felix kom emot oss och satte sig bredvid mig på golvet.

- Papppppi, sa Julia och kollade på Felix och kröp över till honom och hoppade upp i hans knä.

Ett leende spred sig på Felix läppar och han pussade Julia på jäsan.

- Vet du vart din fru är?, frågade jag Ogge.

- Ingen aning faktiskt hon skulle ut och köpa något tror jag, svarade Ogge.

15 minuter gick snabbt och killarna började dansa igen. Jag tog med tvillingarna i dubbelsulky och gick ut från dansstudion för att få lite luft och fick syn på Klara sitta på en bänk utanför jag gick fram mot henne, hon kollade upp på mig. Henne blick var inte närvarande och jag kunde se att hon hade gråtit, vad hade hänt?

- Herregud gumman vad har hänt? frågade jag och satte mig ner och la armen om henne.

- Jag borde vara glad, sa hon och tog ett djupt andetag.

- Snälla säg vad som har hänt, sa jag och började bli lite orolig.

- Jag är gravid i andra månaden, svarade hon och kollade på mig och jag kunde se skräcken i hennes ögon.

- Grattis Hjärtat, sa jag och kramade henne.

- Jag är inte redo, sa hon.

- De kommer gå bra, sa jag och strök min hand över hennes rygg.

- Jag komemr bli faster, sa jag och fnissade och kom och tänka på en sak, så jag berätta för Klara?

// Herregud tack för 20k läsning han inte förstå att de är så många som läsare. Ni får gärna rösta och kommentera. Det är bara några kapitel kvar nu.