Eldermästaren - Häxmästarens Arv Del 4 🇸🇪

Kap.3 Halvtvillingarna

Amber steg ut i hallen och lade direkt märke till det lågmälda samtalet i köket. Hon antog i alla fall att det var köket. Två killar verkade det som och den ena var definitivt Sky, men den andra killen lät väldigt lik honom. Hon hade svårt att höra vad som sades och blev stående när hon kände sig osäker på vad hon skulle göra. Hon ville inte störa, men ville samtidigt veta vem Sky pratade med. Hon ville inte bli ertappad med att tjuvlyssna, men nyfikenheten brände i henne. Vågade hon ens gå närmare? Sedan insåg hon att det var en oerhört dum tanke när hon faktiskt stod i ett hus av trä. Utan att ta ett steg sträckte hon ut handen och lade den mot träkarmen runt badrumsdörren. Hon slöt ögonen och lät sitt sinne leta sig in i träet och via det längre in i huset. Snart kunde hon känna rummet på andra sidan väggen, som mycket riktigt var ett kök. Det gick över lag i grönt och vitt med gröna skåpluckor, vitt kakel och vitlaserat golv. Mitt i det ganska stora köket fanns en massiv köksö med fyra lite högre pallar runt. På en av pallarna satt Sky och mittemot honom satt en annan kille. Den andre killen påminde om Sky, utöver det stora partiet som var färgat rosa i pannluggen och de ännu fler piercingarna i underläppen. Två ringar i läppen, precis som Sky, men sedan fanns dessutom två silverknoppar längre ner på var sida som gick ut mot kinderna lite och en femte, lite större svart knopp mellan hakan och underläppen. Den andra killen hade ingen piercing i överläppen alls, men han var också sminkad och hade dessutom smalare ögonbryn. Hans lite kvinnliga skönhet var tydligare än Skys, men hon skulle inte påstå att han verkade feminin. Det var nog bara sminket som gjorde det. Både han och Sky hade en kopp i händerna och lutade sig fram lite för att kunna samtala med låga röster. "Tror du att hon kommer att gå med på våra förslag?" undrade den okända killen. Sky ryckte på axlarna. "Jag hoppas det. Hon är nog tuffare än många tror, men jag misstänker ändå att hon underskattar sig själv lika mycket som alla andra gör. Hon är stark ska du veta. Du anar inte vilken stöt jag fick när jag gav henne energikyssen. Trodde nästan att det skulle slå gnistor om oss båda." Plötsligt såg den andra killen upp och Amber såg rakt in i hans blå ögon. Chockat släppte hon dörrkarmen och slog handen mot bröstet istället. Hjärtat slog snabbt och hårt på henne medan knäna kändes darriga. Hon hade aldrig mött någons blick via träet tidigare. Hon hade ingen aning om hur det gått till, om nu inte han hade en liknande förmåga som hennes och att han känt hennes närvaro. Han hade i vilket fall som helst sett henne och ertappat henne med att tjuvlyssna. "Kom in du bara!" ropade Sky från köket. Amber tog ett djupt andetag i ett försök att lunga sig innan hon gick fram till köksdörren. Sky log mot henne, medan den andra killen roat höjde ögonbrynen. Att han ertappat henne hade i alla fall inte varit inbillning. "Förlåt. Jag ville bara veta om samtalet var ämnat för mig eller inte", ursäktade hon sig. "Igen fara. Kom och sätt dig", sa Sky med en gest mot pallen vid köksöns kortända. Hon gick avvaktande fram och satte sig. "Kaffe? Te?" undrade han. Amber skakade på huvudet. "Säg bara till om du vill ha något. Det här är min bror, Emir. Halvtvillingbror och kusin, om vi nu ska nysta i vår intressanta familj", fortsatte han. Amber rynkade förbryllat ögonbrynen. "Hur kan man vara halvtvillingar?" undrade hon. "Våra mammor var tvillingar och vi har samma pappa. Vi blev dessutom födda samma dag", sa Emir och lade båda händerna om sin kopp, som för att värma dem. Amber nickade i brist på annat att säga. Det lät oerhört invecklat. "Kallt i vattnet?" undrade han sedan. Amber mötte hans blick. Emir höjde ögonbrynen igen. "Ja", svarade hon sedan kort. Emir och Sky utväxlade en blick innan Emir såg ner i sin kopp med ett lite frånvarande uttryck. "Du har väl känt dig nere ett tag kan jag tänka mig?" undrade Sky. Amber mötte hans blick. "Hurså?" Hon kunde inte låta bli att bli lite fientlig när hennes mentala hälsa kom på tal. "Det är inget illa menat. Absolut inte. Men vi har tagit reda på så mycket vi har kunnat om dig i jakten på Jack Cole. Han har gått över gränsen för vad den kungliga familjen uppskattar och börjar bli ett problem. Men för att få tag i honom behöver vi något som kan locka fram honom. Han är hal som en ål, men dig verkar han ha svårt att hålla sig borta från. Om vår källa stämmer, vilket den brukar göra, så har han blivit farligt fascinerad av dig. Vi tror att vi tre kan ingå en allians i det här fallet, då vi alla vill bli av med en och samma man. Vi tänkte att vi kunde lägga fram förslaget först, så får du tala om det med dina fäder i lugn och ro innan du ger oss ett svar." Ambers hjärta slog hårdare igen. Hur kunde de känna till att hon hade två fäder? Det var inte många som visste det. De flesta levde i tron att hon var dotter till Bruce Venires, och inte dotter till tre personer, varav två var män. Hur mycket de visste om henne vågade hon inte ens tänka på. Sky log tröstande mot henne. "Oroa dig inte. Vi har inte för avsikt att utnyttja informationen till något. Vi har bara tagit reda på så mycket vi har kunnat för att se över våra möjligheter. Vårt förslag är att du hjälper oss att få tag i Cole, så att vi alla kan bli av med honom för gott. Bara det är ju en vinnande situation för dig, men vi vill också lägga till en bonus åt dig. Vi kan erbjuda dig ett tryggt hem medan vi hjälper dig att träna din förmåga på ett sätt som ingen annan kan. Amadeus är din mästare, så det är väl hans tillåtelse du behöver, men han brukar vara förnuftig. Be dina fäder och de som betyder mycket för dig att söka trygga platser att bo på och be själv om att få komma hit och bo med oss. Vi erbjuder mat, träning och husrum tills dess att du är redo att möta Cole." Amber hade fortfarande svårt att finna ord. Det hela kändes ofattbart och överväldigande. "Jag antar att du har frågor?" undrade Sky efter en stund. Amber tog ett djupt andetag medan hon försökte få fram de viktigaste frågorna. "Hur kan ni veta så mycket om mig?" undrade hon sedan. "Du vill veta om vem som helst kan ta reda på allt om dig och hur trygg den källan är?" Hon nickade. "Vi har många halvsyskon. Ett av dem är vår syster Adela. Adela är synsk och kan beskåda nästan allt, bara hon fokuserar på något specifikt och så länge som det är i nutid och dåtid. Hon kan inte förutspå saker, men likväl är det en oerhört användbar förmåga för de som vill nyttja den. Det är Adela mycket väl medveten om och därför krävs det fem personers godkännande för att hon över huvud taget ska ta reda på saker om något och ens då är det så att man får dra informationen ur henne. Så, nej, det är ingen annan som kan ta reda på något om dig via vår källa." Amber nickade. Att fundera på vad Amadeus och Denzil skulle ställa för frågor gjorde det lättare att komma fram till vad hon skulle säga. "Vilka är ni egentligen?" "Vi är söner till Jean Stonewell. Våra mammor heter Elissa och Alessia Amirak, men de är inte lika kända som vår far. Han är trots allt matriark över hela häxmästarvärlden, men det där vet nog dina fäder allt om. Åtminstone Denzil borde vara väl upplyst i ämnet... Något annat?" Amber suckade och hennes blick svepte via Emir som fortfarande betraktade ångorna som steg ur hans kopp. "Hur kan ni träna mig bättre än någon annan?" undrade hon sedan. "För att jag kan konsten att läsa andras förmågor och kan ta reda på exakt vad du kan, för att sedan förklara det för dig. Men också för att min käre bror här har nästan samma förmåga som dig." Emir tittade upp och mötte hennes blick för ett kort ögonblick, innan han såg på Sky. Amber såg på Sky igen som lugnt mötte hennes blick. "Emir kan få levande material, som till exempel trä, att böja sig för hans vilja, precis som du. Du kan också se minnen i trä, vilket inte han kan, men själva kontakten med trä har ni gemensamt. Du är lite starkare då du även kan få dött trä att följa din vilja, medan Emir kan få träd och växter att göra som han vill, förutsatt att de lever. I vilket fall som helst har ni en hel del gemensamt." Amber sneglade på Emir, som nu såg på sin kopp igen. "Lite träning med oss skulle nog göra underverk. Det kan inte dina fäder förneka", tillade Sky. Amber satt tyst en stund medan hon övervägde allt som sagts. Sedan nickade hon. "Jag ska prata med Amadeus och Denzil", lovade hon. "Vad tycker du själv då? Att få igenom ett förslag är ju lite lättare om man själv vill att det går igenom", sa Sky. Amber tog ett lite djupare andetag. "Det är en hel del att smälta, men allt verkar vettigt. Att träna min förmåga är ju aldrig fel och jag vill väldigt gärna bli av med Jack." Sky log och nickade. "Bra. Då hoppas vi att du vill bo här med oss en tid. Hur länge går inte att säga än. Först får vi se hur länge det tar för dig att få din förmåga optimal och sedan måste vi räkna ut hur Cole rör sig. Att fånga honom blir inte lätt, men med lite tur ska han inte ana oråd. Bara ytterst få i vår familj vet att vi blivit utsedda att ta hand om Cole och ingen utanför den har en aning. Det är en intern uppgörelse och det bör förbli så. Helst ska folk tro att du kommer hit för att träna och inget annat. Det ingår i planen att Cole inte ska ha den minsta aning om att vi tänker ta upp jakten på honom, så se till att ingen utomstående får reda på det. Jag vet att det är lite dumt att säga det, då du knappast planerar att sprida nyheten till alla du känner, men jag vill bara understryka hur viktigt det är att Cole inte anar något." Amber nickade. "Något mer du är nyfiken på?" undrade Sky sedan. "Hur stor är er familj?" "Oj. Bra fråga." Sky såg på Emir som ryckte på axlarna. "Farsan är gift med Yusra nu och före henne har det varit 27 kvinnor, varav 19 fruar. Genom tiderna har han haft 53 barn och av dem är 38 kvar i livet med oss inräknade. Men med tanke på att han föddes år 798 f Kr. så har han väl hunnit med en hel del", sa Emir. Amber höjde ögonbrynen. Hon hade aldrig hört talas om någon som fötts före år 0 och att backa ytterligare 798 år från det kändes ofattbart. Deras far var med andra ord närmare 3 000 år gammal. Inte kändes det klokt att ha 37 syskon heller. "Måste vara rörigt att komma ihåg födelsedagar om ni dessutom har många syskonbarn." Både Sky och Emir log när hon sa det. "Vi har inte direkt den typen av kontakt", sa Emir. "Vissa av oss står nära varandra och andra lever helt sina egna liv. Vi har syskonbarn, syskonbarnbarn och oändligt många lösa trådar, så ingen utom familjens arkivarie har ens en uppfattning om hur många vi egentligen är. Farsan är diplomatisk och låter var och en avgöra hur nära familjen man vill stå. Oftast hänger det på barnets mor, då hon väljer om hon vill låta barnet växa upp med Stonewells, eller med hennes egen familj. Det är inte alla mammor som haft en nära relation med farsan. Vissa vill bara ha ett barn med honom och andra vill vara hans närmaste kvinna. Det är lite rörigt, men farsan bryr sig om sina barn och deras mödrar. Hur mycket han behöver bry sig är däremot upp till dem. Om man ber om hjälp så får man oftast det och vill man stå utanför allt så får man det med. Vi har ganska bra kontakt med honom och har faktiskt träffat honom en hel del. Våra mammor valde att stanna hos farsan medan vi var små, så vi har ju en närmare relation med honom än många av våra halvsyskon. Men födelsedagar har vi ingen större behållning av. Sådant är bara viktigt för de små. Själva är vi båda sextio år, så vi har slutat med födelsedagar. Vi kan uppmärksamma varandra och våra mammor vill gärna uppmärksamma dagen, men antalet år har slutat betyda något. Vi håller oss i tidiga tjugoårsåldern som det är nu, tackvare farsans förmåga. Han kan kontrollera åldrandet, både hos sig själv och hos andra. Det är hans förmåga. Legenderna om ungdomens källa är nästan sanna, men har inte något med vatten att göra." Emir log snett och såg sedan på klockan som hängde på väggen borta vid ett matbord för åtta personer nära fönstret. "Jaha. Du kanske börjar längta hem? Vad sägs om att en av oss kör hem dig, så får vi talas vid igen i morgon kväll?" sa han sedan. "Mina kläder har väl inte torkat än?" påpekade hon. "Nej och det lär nog ta ett tag. Jag föreslår att du får behålla de kläder du har på dig och att du lämnar dina kläder här på tork tills du kommer tillbaka. Antingen får du komma och hämta dem, eller så finns de färdigt här när du flyttar hit."

Amber satt frånvarande med blicken ut genom sidorutan medan bilen färdades längs allt mer bekanta vägar. Emir och Sky bodde bara på andra sidan skogen från dem, i ett samhälle som hette Misty Lake. Misty Lake och Gray Hills hade nog lite samma väderfenomen när båda hade namn som anspelade på dimma och mulet väder. Det enda som skilde de två områdena åt var några kilometer skog, så knappast var det särskilt stor skillnad på vädret. "Mycket att tänka på?" undrade Sky. Amber vaknade till och vände blicken framåt istället. "Jo..." "Du vet att det bara är att fråga om du undrar något?" Hon nickade. "Jag vet... Men det är nog mer en fråga om att smälta allt just nu..." Hon satt tyst en stund innan hon lyckades rycka loss tankarna igen. "Är Emir alltid så där tyst?" undrade hon sedan. "Nej. Det skulle jag inte påstå. Han är lite kaxigare än mig för det mesta och brukar inte vara rädd att slänga sig in i andras samtal, men han var faktiskt ovanligt tyst i kväll. Jag antar att han inte ville skrämma dig med sitt vanliga burdusa sätt och lät mig prata då du ju träffade mig först" "Jag har svårt att föreställa mig honom som burdus." Sky log. "Han brukade reta gallfeber på våra syskon när vi var mindre och han var inte sen att retas när han kom åt, men han är snäll och ville nog inte att du skulle få fel bild av honom. Du ska nog se att han blir lite mer bullrig bara du fått vänja dig vid oss", sa Sky med samma leende, som om han mindes något speciellt från den barndom han nämnt. De körde in på vägen som ledde upp till grinden vid vändplanen. Sky stannade bilen precis utanför grinden och vände sig till henne. "Du fick bådas nummer, så du ringer vem du vill. Ring när helst du känner för det. Vi väntar spänt på att du ska höra av dig, så tveka inte." Amber nickade och steg ur bilen. "Tack för skjutsen." "När som helst", svarade Sky och log igen. Amber slog fast dörren och Sky backade ut på vändplanen. Om Stonewell nu var den stora kungliga familjen skulle det bli intressant att se hur Denzil och Amadeus reagerade när hon berättade allt för dem. Lite kul skulle det faktiskt bli att se deras miner.