Eldermästaren - Häxmästarens Arv Del 4 🇸🇪

Kap.8 Stonewells trädgård

Amber gick i maklig takt ner till köket. Hon hade sovit länge efter sin sena natt, men ingen brukade väcka henne på morgonen så hon var i alla fall ordenligt utsövd. Klockan var närmare tolv, så frågan var om hon inte missat lunchen med. Killarna brukade äta lunch vid elva, så dom kunde mycket väl ha ätit redan. Sky stod och diskade när hon klev in i köket. "God morgon. Du tog dig en ordentlig sovmorgon idag", sa han vänligt. Amber gick fram och satte sig på en av pallarna vid köksön. "Jag hade svårt att somna igår... Finns det mat kvar?" "Givetvis sparade vi åt dig." Sky stänkte av händerna och torkad av dem på en handduk innan han gick bort till mikron och startade den. Medan han väntade på att mikron skulle bli klar plockade han fram bestick och ett glas. Snart hade hon färdigt dukat framför sig. Hon kände sig fortfarande lite besvärad av alla uppassning, men visste redan att det inte var lönt att protestera. Sky återgick till diskandet medan hon tog för sig av maten. "Var är Emir?" undrade hon. "På baksidan och planterar rosor framför altanen... Vi hade vita rosor där förut, men efter en dust med en ganska illvillig häxa blev vi av med dem." "Vad hände?" Sky ryckte på axlarna. "Vi fick order om att hon skulle fråntas lite av sina saker. Hon hade flera saker med besvärjelser över sig som inte direkt var nyttiga för allmänt folk. Bland annat en handgräsklippare som jagade besökare och en dörrmatta som man sjönk ner upp till knäna i. Hon gick dessutom och spred frön till ganska onyttiga blommor i andras trädgårdar om hon blev osams med dem. Inget svårt jobb på så sätt, men hon blev inte så glad när vi tog död på hennes giftiga blommor och avbesvärjde hennes saker. Det slutade med att hon kom hit med en hel säck salt som hon hällde ut bland våra rosor. En trädgård för en trädgård antar jag att hon tänkte. Vi fick gräva bort en hel del jord som det aldrig lär växa något i och ersätta den med ny. Vi ville vara säkra på att hon inte skulle ta död på våra rabatter så fort hon fick chansen igen, men nu när vi hört att hon flyttat så ansåg vi att det var tryggt att ersätta våra förlorade rosor." Amber log för sig själv. "Så ni kan skydda er själva och huset, men inte era rosor?" undrade hon roat. "Huset är skyddat mot alla oinbjudna och trädgården kan inte beträdas av de som vill skada oss. Hon å andra sidan var ute efter rosorna, så det var bara att gå rakt in. Det måste jag säga att vi inte hade räknat med." "Brukar ni ofta få sådana jobb?" "Det händer. Vi har inte alltid lagt oss i sådant som inte har personligen med oss att göra, men på senare tid har vår far bestämt att vi gott kan hjälpa världen att bli lite ljusare. På sätt och vis påminner vi lite om Rosenskölden. Orden som Amadeus är med i. Vi får höra att något inte går rätt till och gör vad vi kan för att rätta till det hela. Men vi har som sagt själva både goda och onda i vår familj, så vi kan inte alltid hävda vår rätt som poliser." Amber nickade. Hon åt upp det sista och tackade sedan för sig innan Sky tog tallrik och bestick av henne för att diska det med. Hon gick ut på verandan på baksidan för att se hur det gick för Emir. Han stod med spaden i handen och höll precis på att stampa ner den i marken för att ta ett nytt spadtag. Som vanligt var han klädd i svart med jeans och t-skjorta i samma kolsvarta nyans. T-skjortan hade förstås ett stort tryck över hela framsidan som gick i gråvita och blå nyanser. Motivet verkade vara en kyrkogård och en korp, men hon tittade inte så noga. Istället gick hon fram och satte sig på en bänk som stod vid husväggen ganska när kanten. Emir tittade upp när hon kom fram till honom. "Går det bra?" undrade hon när hon satte sig. "Jodå. Tre av fem rosor är i jorden", sa han och bröt upp en ny jordklump. Rosorna stod i krukor bakom honom. De såg inte mycket ut för världen då de bara var avklippta pinnar med lite blad på, men Amber visste redan att rosor var levnadskraftiga och skulle ta sig snabbt bara de kom i jorden. "Varför just vita rosor?" undrade hon. "Det har alltid vuxit vita rosor här. Vi följer bara gammal tradition." Hon nickade. Emir drog upp rosen med jordklump och allt ur plastkrukan och placerade den i gropen. Sedan dröjde det inte länge innan han fyllt utrymmet runt klumpen och slätat till ytan. "Har du gjort det där ofta?" undrade hon. "En hel del. Min mormor var galen i trädgården borta vid skogen. Har du sett den?" "Nej." Kändes faktiskt lite dumt att hon aldrig utforskat området kring huset, trots att hon bott där i flera veckor, men hon hade helt enkelt inte väntat sig att det skulle finnas något där. "Jag kan visa dig trädgården, bara jag blir klar här", erbjöd han och tog spaden igen för att göra nästa grop. Framsidan av huset såg stilren ut med sin välklippta gräsmatta och perfekta grusväg fram till huset. Hon hade inte väntat sig mycket annat av omgivningen.