Kärlek för en idiot (Swedish)

kapitel 6

//Happininjah

Bild av Alexander på sidan!! Daesung från Big Bang!! (Ja jag vet att han är korean men nu får han vara kines!) Jag tror jag ska ha Louis 1D som Nicholas... eller vad tycker ni? Och har ni förslag om Sanna så säg!!! Har ingen aning!!!

Komentera/gilla!! Det betyder jättemycket för mig!! ^^

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag vaknade än en gång mitt i natten och grymtade till. Hur skulle jag kunna sova fridfullt inatt? Har vaknat ett par antal gånger nu. Jag kollade på klockan och mötte ett nummer som var ABSOLUT fel. Klockan kan inte bara vara halv tolv. Den måste minst vara 4 eller 5. Jag kastade en arg blick mot väckarklockan och det kändes som den flinade åt mig som ett svar. Jävla klockor.

Jag vände mig om i sängen och försökte somna om, men tankarna förföljde mig fortfarande. Om det var pappa som var hans kompanjor så är det inte bra. Skulle Sanna få reda på det skulle hon inte bli glad. Inte alls. Pappa gick ju i fängelse för en månad sen för att han hade mördat en snubbe, men jag är ganska säker på att det inte var hans första. Han kan lika väl ha mördat Sannas föräldrar också. Och om det är så, kanske Pappa vet vart Christoffer håller hus just nu. 

Jag vände mig om igen och kollade åt Sannas håll. Med draperiet i vägen kunde jag inte se henne, men ändå höra hennes andetag. Hon är speciell. Hon har det tufft men är ändå på benen. 

Jag slöt ögonen efter många om och men, och somnade sedan av ljudet av Sannas susningar.

Beep. Beep.

Och nu så kom det irriterande ljudet igen. Den där klockan har något emot mig. Jag kastade en hand mot den och slog till den så den slutade. 

Haha, K.O. 

1-0 till mig.

Jag försökte öppna ögonen, men det kändes helt omöjligt. Ögonlocken vägde ton. Kanske kan ta fem minuters vila till, bara så jag får tillräckligt för att kunna vakna.

"Niicchhhooolllaaaas!"

... Tydligen inte.

Jag öppnade ögonen och tittade upp. Sanna stod bredvid min säng och tittade ned på mig. Jag grymtade och sträckte på mig långsamt när jag märkte att det var väldigt kyligt. Mitt täcke hade åkt ned på golvet igen och jag hade bara kallingarna på mig. Shit, hur kommer det sig att mina kläder alltid försvinner under natten? 

Jag sträckte mig snabbt efter täcket på golvet men failade och ramlade ned istället. Ouch. Det gjorde inte så ont för mig men för min stolthet gjorde det ont. Pinsamt...

Jag ställde mig upp på fötter och virade täcket runt mig. Varför känns detta som en deja vu?... 

Sanna suckade och försökte dölja ett flin när hon vände på nosen och gick ut ur rummet. Ett lätt skratt hördes när hon skuttade ned från trappan. 

Jag satte snabbt på mig kläderna och sprang efter Sanna ned för trappan. Det luktade god mat i hela huset efter nylagad frukost. Jag satte mig vid det dukade bordet bredvid de andra och vi började äta. 

Det verkar vara väldigt livligt vid deras köksbord. Maten flyger hej vilt och de skrattar högljutt. Eller rättare sagt, Chatarina och Leif skrattar högljutt.  Man hänger inte direkt med i någonting. Det verkar vara kul iallafall.

Jag sneglade på Sanna som satt bredvid mig. Hon skrattade med men verkade ha ca. 10% fokus på Chatarina och Leif, 40% fokus på maten och 50% fokus på nåt annat. Se, jag kan faktiskt matte, sover inte alltid på lektionerna!