Kärlek för en idiot (Swedish)

Kapitel 2

Alexandras syn

 Nicholas öppnade dörren mitt rum som nu vårat rum. Han gav ifrån sig ett litet fniss när han tittade ut över det. Vadå, är det något fel att ha planscher på ens idoler? Det faktum att det bara var killar på dem och att alla 20 planscher var olika killar var la inte konstigt. Jag hade faktiskt flyttat över alla planscherna till min sida av rummet så han inte behövde ha dem på sin sida, det kanske såg lite knökat ut... Man såg inte ens de illröda väggarna under alla planscher som man lätt såg på hans sida.

Nicholas gick in och tittade sig omkring. han gick fram till sitt skrivbord och öppnade laptopen han fått av Leif. Han granska den noga och flyttade koncentrationen till sin säng. han strök en hand över det gråa överkastet och satte sig på den han drev blicken upp till mig utan att säga något. Han stirra på mig och jag undrade om han väntade på något ord från mej, men innan jag han fråga ställde han sig upp och gick mot mig.

"Ditt rum är verkligen ett typiskt tonårsrum. Om din plansch på Twilightkillen kommer en centimeter närmare mitt sovrumsbord får du vara beredd på att den kommer se det sista av soljuset. Vill jag att du ska hålla käften ska du det. Fråga inte vad jag håller på med om jag inte berättar det. Uppfattat?"

Jag gapade stort inom mig. vad sjutton sa han? Jag hade förstått att han inte var den ödmjuka typen men jag hade inte tänkt mig den elaka heller.

Han andades ljudligt och tittade tillbaks på mig.

"Jag hoppas att jag inte tränger mig på för mycket eller att du kommer känna dig obekväm med mig som du troligen gör nu."

Han tog några steg fram och lutade sig över mig.

"När jag lärt känna dig lite bättre kanske vi kan bli som riktiga syskon." 

Jag tänkte säga ifrån och säga något i stil med  "det ska inte du bry dig om" eller "lägg inte näsan i mitt liv", men inga ord kom fram. Jag kunde bara blänga tillbaka på honom och nicka. Men det han sa om Jacob ska jag få honom att sota för senare.

"Ja... jag hoppas du kommer trivas."

__…__…__…__…__…__…__…__

Nicks syn

Åh gud va hon var gullig.

Står där, vet inte vad hon ska säga,hur hon ska reagera eller nåt. Bara står där, tittar upp på mig med sina ljusblåa ögon och har sitt mörkblonda halvlånga hår liggandes över henes axlar. Hennes huvud böjdes långsamt till snedden och öppnade sina stora ögon ett snäpp mer. Hon var riktigt söt så som hon tittade funderande.

"Du är söt."

Sanna tittade snabbt upp på mig med en generad blick och hennes ansikte blev snabbt rött. Jag satte mitt typiska playboy uttryck på ansiktet och stirrade in i hennes ögon. 

"Blir du alltid sån när någon säger en komplimang? Om du försvinner varje gång man säger det är det ganska skönt. Var bara snäll när du vill att Sanna ska lämna dig ifred. Ska komma ihåg det."

Hon tittade på mig med en frågande blick.Undrade hon vad jag menade eller hur hon skulle reagera? Hon verkade ha det rätt så rörigt där uppe iallafall.

"Ska jag ta det som en komplimang eller förolämpning?" sa hon till sist. Ja, hon verkar ha haft problem med båda.

"Tja, det beror på om du gillar att lämna personer i fred." Jag puttade henne lätt med fingret i pannan så hon tappade huvudet lite bak. Hon stirrade på mig med en halvsur blick och gned sig i pannan som om det verkligen gjorde ont. Jag tog ett djupt andetag och sträckte mina armar ovanför huvudet så att min tröja åkte upp med flit så att hon såg mina magrutor. Jag kisade ner på henne för att se hennes reaktion, men hon stirrade bara på mitt ansikte. Vafan, varför bryr hon sig inte? Jag blottar halva magen och hon envisas fortfarande att titta på mitt snygga face? Wierd...

Jag tog ner armarna och vände mig om till mitt skrivbord. Jag tog och började plocka upp saker från flyttlådorna till skrivbordet. Skrivbordet var riktigt stort och modernt i svart lack. På ungdomshemmet var det bara en liten bänk, så det såg inte lika stökigt ut.

NÄr jag plockat upp allting satte jag mig på skrivbordsstolen och snurrade jag stolen några varv. Jag stannade stolen så den riktade sig mot Sanna. Hon satte på sin skrivbordstol och tog upp et block ur en låda. Hon öppnade det och satte pennan i pappret och började genast röra pennan fram och tillbaka. 

Jag smög nyfiket fram med stolen bredvid henne och lutade huvudet över hennes axel för att läsa vad hon skrev.

" Hon sprang långt in i den svarta och blöta skogen. Det ljusgula ljuset kom  bara närmre och närmre. Hon vände sig förskräckt om när hon märkte att det inte fanns någon återvändo. Det gula skenet kom närmare och slukade hennes själ med sitt svarta gap och..."

Hjälp!!

Jag hoppade till i stolen.

"Vad sjutton, vad skriver du förnågot egentligen? Vill du skrämma folk till döds? Mina sömnproblem är redan stora, tack för att jag inte kommer kunna sova inatt med det här blocket här."

Sanna stoppade pennan och kliade sig i hårbotten med den. Hon slet blicken från boken och gav mig en snabb blick innan hon satte pennan i blocket igen.

"Skolarbete med tema halloween. Är inte skräckhistorer det första man tänker på om man säger en saga för halloween, eller? Och ju läskigare jag gör den, desto bättre betyg, eller hur?"

Jag nickade långsamt och gav av ett litet flin. 

"Du är gullig du, kanske får du bättre insperation efter gått på en dejt med mig." Jag lutade mig framåt och petade henne på kinden när hon slog bort min hand.

"Jag arbetar, så va tyst tack, och gå här från. Du irriterar mig grovt." 

Jag gav henne ett överlägset leénde, rullade tillbaka och hoppade raklång i sängen. Konstigt nog slocknade jag direkt efter den jobbiga dagen.

Jag ska nog smita till klubben inatt och träffa mina poolare och ta ett glas. De kanske har tagit med sig några snygga brudar jag kan hänga med.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Förlåt för dom korta kapitlerna!! Ska defenitivt göra längre nästa kapitel!!

/// HappiNinjah