Kärlek för en idiot (Swedish)

Kapitel 9

Nick's syn.

"Är det där... Sanna?"

Jag hörde med en gång vilka det var. De kunde inte ha kommit på ett olämpligare tillfälle. När jag för en gångs skull har kul med Sanna måste vi bli störda. Jag vände mig om för att se åt Sofia och Viktoria plus några tjejer jag inte vet vilka de är.

Vilka de än var blev inte Sanna särskilt glad för att se dem. Hon puttade väg mig från henne som om vi gjorde nånting fel och sprang snabbt iväg från mig. Jag kände mig helt plötsligt dum, som om nånting var fel. Det kändes som om att jag skulle fatta varför hon springer iväg.

... Men det gjorde jag inte.

"Varför pratade du med henne? Vad gjorde ni tillsammans?" frågade Sofia och tittade misstänktsamt på mig.

"Ja, vad.... vad gör du med den där? Det är Sanna, varför pratar du ens med henne?" sa Viktoria som om hon var äcklad.

"Vad pratar ni om?" frågade jag. "Har ni nånting emot henne?"

De skrattade till och jag kände att nånting inte var rätt här. Det var någonting som inte stämde.

"Om du visste vilken bitch hon är så skulle du veta."

Jag kände ilska stiga inom mig när hon sa så. Ingen kallar Sanna för bitch. Sanna är motsatsen till bitch. Hon är den snälla flickan som bara strålar lycka... okej det lät bara skumt, men så är det. Hon är den snällaste flickan jag någonsin mött.

...Vänta vad sa jag?

"Nick? Hör du oss? Häng inte med henne. Hon är inte värd din uppmärksamhet. Inte någons." Jag tittade upp och tittade surt på dem.

."Vad har hon någonsin gjort er?"

"Du vet vem Alexander är va? Ja just det, ni är ju tillochmed typ bästa vänner! Du kan ju fråga henne om vad hon gjorde mot honom. Hon behandlade honom som världens skräphög efter de gjort slut."

Mitt hjärta stannade. Hade Sanna och Xander vart tillsammans? DE HADE VART TILLSAMMANS?? Varför fick jag reda på detta först nu? Jag kände mig lurad. Lurad och arg. Att jag inte fått reda på detta blev jag jävligt irriterad på. Och att de säger att Sanna behandlade honom som skit stör mig också, men mest att jag inte fått reda på någonting. Hur länge har jag känt dom nu? Snart 2 månader? Och de har inte berättat?

Skit. Fan. Jävla er. Jävla skitpersoner.

Och med det så vände jag ryggen mot Viktoria och Sofia och gick ilsket iväg, iväg för att leta reda på Sanna.

Sanna var inte kvar, någonstans i sikte.

Leif och Chatarina hade inte sett henne sedan vi gick iväg, och stranden var snart helt öde. Vi väntade en stund på henne, innan vi bestämde oss för att leta på riktigt. Leif och Chatarina hade blivigt riktigt oroliga, och de var så ängsliga som om hon hade gått in i krig och de inte visste ifall hon var död eller inte.

För ett ögonblick blev jag helt plötsligt väldigt avundsjuk på henne. Att ha personer som bryr sig så mycket om en är någonting som jag aldrig känt. Jag tittade på deras oroliga ansikten, suckade och ställde mig tillslut upp ifrån min sittplats.

"Vart ska du? Du får inte också försvinna nu!" sa Chatarina ängsligt.

"Var inte orolig, jag springer bara och letar efter henne. Ring mig om ni hittar henne, jag har med mig mobilen." sa jag och sprang iväg.

Jag sprang och sprang. Först sprang jag igenom skogen som jag såg henne springa igenom, sedan ut vid kusten, och sedan tillbaka in i skogen. Jag sprang länge och hittade ingen, inget.