Kärlek för en idiot (Swedish)

Kapitel 7

Nicholas pov. ^^

Jag satt på sängen i mitt nya rum och stirrade blankt in i väggen. Jag är för in-sjunken i mina tankar för kunna plugga eller göra någon nytta nu. Personen som sitter i rummet mittemot drar all min energi och fokus. Jag kan inte längre sätta mina tankar på nåt annat en henne. Vad är det för fel på mig?

Jag slängde mig irriterat ned i sängen. Jag kan inte fatta att jag är så här. Jag har aldrig varit så här förut. Hon gör mig vansinnig. Varje gång jag stänger ögonen ser jag henne framför mig. Varje gång jag försöker börja tänka på något annat drar mina tankar mig tillbaka till henne.

Hennes ljusblåa ögon som tittar rakt in i mina. Hennes blonda hår som viftas fram och tillbaka. Hennes söta leende som jag hoppas att hon nån gång kan visa åt MIG och inte den där killen Alexander. Hon ler inte ofta, men de gånger hon ler så där sött vill jag ska vara åt mig och inte åt honom. JAG vill göra henne glad. JAG vill göra henne lycklig.

Jag blundade och tog ett djupt andetag. Är jag svartsjuk? Kanske. Men bara för att han får min... syster att le och inte jag. Inget annat.... eller? Vill jag verkligen att hon ska le åt mig... som min syster? Nej. Jag vill att hon ska le mot mig för att jag finns där. För att jag står bredvid henne och får henne att skratta. För att JAG beskyddar henne.

Shit, det här är inte bra.

"Knack, knack."

Utan att slita ögonen från min tv skärm eller sluta misshandla min xbox kontroll skrek jag "kom in" mot dörren.  Jag hade spelat tv spel nu i mer än 3 timmar för att försöka få Sanna ur mina tankar.  Att spöa skiten ur andra får mig alltid på bättre humör. Jag fick även Sanna ur mina tankar.

... om inte hon skulle komma in från dörren just  nu. Sanna smög långsamt in i mitt mörkblåa rum och ställde sig vid TVn Hon tittade så himla sött på mig. Shit. Varför gjorde hon det? 

Jag försökte ignorera henne och fortsätta spela, men det gick inte ett dugg bra. Jag fick Game Over med en gång. Utan att visa en min av missnöje började jag om igen och försökte köra igen, i förhoppning att Sanna skulle bara säga vad hon ville och gå.

... vilket hon så klart inte skulle göra. Sanna satte sig långsamt ned på golvet och började titta på TV skärmen där jag spelade. Smygande drog hon sig närmare mig och tillslut satt hon bredvid, tittandes på skärmen. 

... Tystnad... Pinsam tystnad...

Jag sneglade åt sidan på Sanna. Hon var väldigt koncentrerad i vad som hände på TV-skärmen medan hon satt och som en liten boll, kramandes på sina knän.  Hennes ögon glimrade i en  även underbar blå färg även i mörkret. Hon hade sitt underbara lite lockiga hår fallandes ned på hennes axlar och skymde stora delar av hennes ansikte. Jag kände att jag började få svårt och andas och blev väldigt nervös av hennes existens bredvid mig, nästan axel mot axel. Hon hade ett litet gulligt leende på läpparna hela tiden medan hon omedvetet gungade lite fram och tillbaka. Kan man vara sötare? Nej. Hon har något som ingen annan tjej har. Vad det är? Jag vet inte än. Men att det är nånting som får mig att dras till henne vet jag. Nånting som får mig att... faktiskt gilla henne.

Vänta vad sa jag?

Precis då så vände Sanna huvudet och stirrade rätt in i mina bruna ögon och mitt hjärta började bulta ännu hårdare. Varför tittar hon på mig? Jag blir bara konstig då.

"Du dog" hörde jag Sanna säga, klart och tydligt.

...Va? 

Jag blinkade några gånger. Vad menar hon? Sanna lyfte armen och pekade långsamt mot TV-skärmen utan att släppa mig ur blicken. Jag följde hennes finger långsamt och hoppade till rejält när jag såg det. Jag hade glömt att spela och hade bara tittat på Sanna. Gud va pinsamt! Jag stressade med att komma ifrån game over delen och började genast spela igen. Jag kunde inte fatta att jag just hade fallit i en sorts djup tanke när jag tittat på henne. Mina kinder började hetta som bara den. Jag är sååå generad. Hoppas hon inte märkte nåt.