Alexandras pov.
Jag släckte taklampan och la mej i sängen. Jag är glad att mitt rum är väldigt stort så han inte skulle kunna "råka" gå över till min sida och ta beslag på mina drömmar. Och det vill jag verkligen inte. Det kommer vara tillräckligt att ha honom i mitt rum 24/7 nu. Jag drog täcket över mig och tog boken som låg på mitt sovrums-bord. Jag öppnade den där mitt bokmärke låg och började läsa. Boken är den tråkigaste som finns, men vi måste läsa den i SOn. Och eftersom den var uttråkande så blir den en bra bok att läsa innan man sover.
Jag tittade över på Nicholas och granskade den sovande varelsen. Han hade kinden hårt tryckt emot kudden och gav ifrån sig högljudda andningar och ibland snarkningar. Typiskt killar att sova med kläderna på utan täcke.
Jag suckade för mig själv och öppnade boken i mina händer och började läsa.
Kunde vi inte fått en lite roligare bok att läsa? Den här är ju absolut dötrist. Jag slängde boken åt sidan och drog fingrarna genom håret. Klockan var snart 11 nu enligt min mobil, så jag borde sova. långsamt förde jag min hand upp för väggen och letade efter lampknappen som jag tryckte på medan jag förde mig längre ned i sängen.
Jag tittade på det bäcksvarta taket med vidöppna ögon. Det kommer inte vara det samma att vara här nu, när jag inte är ensam. Inte för att jag skulle tycka det var jobbigt med lite sällskap ibland, men att få vara ensam med bara sina egna tankar och andetag är inte så dumt det. Jag har liksom vant mig att vara ensam utan folksamling nu i många år. Jag har aldrig haft en svarm med personer runt mig som följer mig omkring eller personer som bjuder in mig till alla deras fester. Jag har alltid gillat att vara den observerande typen, som inte var i centrum eller direkt älskad av så värst många.
Jag bytte obekvämt min possition till andra sidan och tittade rakt in i väggen. Rött, rött rött... Inte det bästa men kanske går bättre att fokusera sig på det än att behöva se Nicholas i ögonvrån hela tiden.
Jag vände mig om igen. Att tänka på rött fick mig bara bli arg och få känslan av blod och eld. Jag letade runt i rummet efter något jag kunde sätta min blick på förutom Nicholas, men efter ett försök med garderoben och mattan travade min blick långsamt till hans ljusblåa jeans och stannade där medan mina ögonlock sakta sjönk ihop.
BEEP. BEEP.
Ah den där förbaskade väckarklockan, stör mig alltid när jag har det som bäst.
Jag satte mig upp i sängen och kollade mig omkring. Nickolas låg fortfarande i sin säng, med täcket nersparkat från sängen och huvudet tryckt mot kudden. Han såg ut som han slängt ut armarna och benen lite här och var på madrassen. Han snarkade högt och kramade om kudden som om den var hans gosedjur.
Jag gick fram till sängen och ruskade lite på honom.
"Nickolas, det är dags att vakna nu. Du kommer komma försent till skolan annars. Nickolas."
... Inget svar.
Jaha, var det så du ville ha det? Ångra dig inte, det är ditt fel som inte vaknade. Jag grabbade en visselpipa som låg ena sidan av hans säng och tog tag i två kuddar.
"PIP PIIIP PIP PIIIP PIP PIIIP " . Han ryckte till med detsamma och grymtade högt. I förhoppning att ljudet skulle dämpas tog han sin kudde och försökte täcka öronen med den. Så han ville fightas? Ah, jag orkar inte med det här nu! Jag drog hans huvudkudde och täcke ifrån honom. WOOPSI! Han är naken... Jag tittade snabbt bort men hann märka hans gula kallingar med Svampbob på. Jag kikade på honom med ett halvt öga ifall han inte hade tänkt att gå upp nu, när han låg halvnaken med sina barnkalsonger på sig, men han verkade ha tänkt att somna om på sängen igen. Jag gick av sängen och greppade i madrassen som såg på sängen och började snabbt dra av den från sängen ner på golvet.
ČTEŠ
Kärlek för en idiot (Swedish)
RomanceSanna är en snäll flicka som får högsta betyg i skolan, är duktig på allt och håller humöret uppe. Hennes föräldrar dog för två år sen så hon bor nu hos sina adoptivföräldrar, Catarina och Leif. En dag bestämmer Föräldrarna sig för att skaffa en ny...