T J U G O T V Å

2.1K 23 9
                                    


Ludwigs perspektiv

Dagarna går och Vicci har fortfarande inte vaknat. Som förra gången har jag sovit här varje dag sen händelsen. Stephanie som slog Vicci har fått så fucking mycket skit efter det som hände. Alla killarna förutom jag stod igår och bokstavligen skrek på henne. Hon hade inget försvar, men hon sa aldrig att hon vill säga förlåt. Men igår fick vi dels reda på att hon är med i Alexanders gäng, vilket gjorde situationen ännu svårare. Fan va mycket skit det kommer hända nu alltså..
Just nu befinner jag mig i sjukhusrummet med Vicci, jag har pratat med henne trots att hon inte är vaken..

Knack knack

Dante kommer in i rummet med lite kläder till mig, så som han gjort de senaste dagarna.

-" Ah tack bror" säger jag till han och ger han ett sådant bro-mans handslag.

-" Men Ludde på riktigt nu, gå ut och ta lite luft. Noel och Axel är där nere och väntar på dig, gå o käka på nån resturang. Jag är här med Vicci" han kollar allvarligt på mig.

-" Men jag måste vara här om hon vaknar" säger jag seriöst och blänger lite på han.

-" Men jag ringer om hon gör det, ja lovar. Du måste röra på dig. Du ser förstörd ut" säger Dante gå nu
Instämmer han också.
Jag nickar och går ut till parkeringen för att möta Axel och Noel, vi drar bara till donken. Stämningen är bara helt tyst, varför drog jag ens.. Jag borde vara där med Vicci. Därav mina tankar är jag väldigt nere. Men plötsligt kommer en tjej och hennes vänner fram till oss.

-" Hej" säger ena tjejen glatt, antar att hon är gängets ledare.
Jag väljer att inte svara, utan tar upp en pommes istället.

-" Eh hej" säger Axel tveksamt.

-" vad gör ni?" Säger brunetten bakom tjejen som står längst fram. Är inte det tydligt??

-" Äter ser du väll?" Svarar jag frågande. Hon ser väl att vi fucking äter.

-" Ah okejj" stämningen blir tyst ett tag, tjejerna bara står där?

-" Ville ni något eller?" Frågar Noel och tar en tugga av sin hamburgare.

-" Eh aa, ja vill ha ditt nummer" säger den blonda tjejen längst fram snabbt.

-" Mitt?" Frågar jag.

"Mhm"

-" Fuck heller jag har tjej" svarar jag lite aggressivt.

-" Men hon behöver inte veta" säger blondinen och fnissar till lite. Tror hon på riktigt jag tänker gr henne mitt nummer.

-" skojar du med mig??" Ryter jag åt tjejen

-" Du kan gå" säger jag och kollar ner i bordet. Min blick vänds dels mot min mobil som surrar till. Det är Dante.

-" tjo" säger han

-" Hej har något hänt?! Frågar jag

-" Hon har vaknat"

-" Åherre ja kommer på direkten"
Vi lägger på samtalet och jag försöker ta mig ut.

-" Ludde chilla vad har hänt?" Frågar Noel mig med en fundersam blick.

-" Vicci har vaknat" är det ända jag säger och springer till bilen. Noel och axel kommer springandes efter mig och hoppar in i bilen. Axel kör något för snabbt på vägarna, men inom fem minuter är vi framme.
Efter mycket springandes är vi framme vid henens rum. Jag slår upp dörren och där sitter hon vaken med Dante.

                        Victorias perspektiv

Jag försöker öppna ögonen hela tiden, men det går liksom inte. Jag hör vad dem säger, och jag vill verkligen vakna och säga att jag lever. Varje ord Ludwig, Dante, Noel, Axel och Mathilda säger vill jag bara öppna ögonen för att visa att jag är okej. Men det går inte, dem sitter bara ihop.
Ludwig hör jag precis ha gått efter att Dante övertalat han att dra och käka med grabbarna, det tycker jag Dante gör rätt i. Ludwig har varit här med mig hela tiden, jätte gulligt men han måste ut. Så just nu är det bara Dante här.

-" Min fina syster, öppna ögonen nu. Vi alla här saknar dig" hör jag Dante säga. Han kanske förvänta sig att jag skulle vakna, så han lämnar efter sig en suck.
Ett tappert försök till att öppna ögonen igen får jag för mig, men vad tror jag. Det kommer säkert att inte gå. Men jag försöker, jag kniper lite med ögonen för att med all kraft kunna öppna dem. Det funka??? Jag är vaken??
Det första jag gör är att kolla på Dante, han sitter och kollar ner i sin mobil.

-" Dante" viskar jag fram. Men han reagerar inte, varför inte?

-" Dante?!" Säger jag lire högre, men det tar på min röst att höja den lite.
Snabbt tittar han upp på mig, och möter mina ögon. Ett leende bildas på bådas läppar.

-" Vicci" viskar han, en tår kommer snabbt fram på hans kind.

-" Hur mår du? Har du ont? Mår du bra?" Säger han med tårarna i halsen.

-" Haha, ja Dante. Eller jag vet inte, jag vakna nyss. Hur länge har jag varit här?" Frågar jag med en något svag röst.

-" 1 vecka" svarar han.
Jag nickar och kollar mig runt om i rummet lite.

-" Vart är Ludwig?" Frågar jag lite stressat, varför det? Han kommer ju komma liksom.

-" Jag tvingade han gå och äta, han har sovit här sen dagen du blev inlagd, så han behövde luft" svarar Dante, han ler bara åt över att se mig.

-" Jag vet" svarar jag med blicken ut över rummet. Dante kollar på mig med en fundersam blick. Han har ingen aning om vad ja snackar.

-" Jag har hört er hela tiden bara att jag inte kunnat öppna ögonen.." svarar jag.

-" Ring Ludwig!!" Sa jag ivrigt.

Ringer Ludwig

-" Tjo" säger Dante.

-" Hej har det hänt något?" Frågar Ludwig nervöst. Jag blev så glad över att höra hans röst, även fast jag hört den hela tiden så är det en helt annan sak nu!

-" Hon har vaknat"

Inte världens roligaste kapitel men jaja❤️

Rösta gärna<3

Du är min mandy Moore || Ludwig Kronstrand Where stories live. Discover now