Du är min mandy Moore || Ludwig Kronstrand

T R E T T I O F Y R A

Ludwigs perspektiv

Nästa morgon vaknar vi båda upp samtidigt ungefär. Skuldkänslorna började växa som fan, som en klump i magen. Varför kunde vi inte bara skitit i att ta med Vicci i den här skiten. Hon är utsatt för fara nu pga oss...

-" Godmorgon "  säger jag och kysser henne på pannan.
Hon svarar inte utan ler mot mig.

-" Hur mår du?" Frågar jag henne och kollar in i hennes vackra blåa ögon

-" Bra" säger hon kortfattat med ett leende på läpparna

-" Vad bra, vad vill du göra idag?" Frågar jag henne glatt, för att försöka uppmuntra henne lite.

-"Bara vara hemma, och mysa" säger hon väldigt tröttsamt.

-" Men kom igen, vi gör något. Bara du och jag. Snälla?" Försöker jag övertala henne

-" Okejdå" mumlar hon men kan inte stå emot söta lilla jag så ett leende kommer till igen.

-" Vad ska vi göra då?" Frågar hon mig

-" Vi kan dra och shoppa om du vill?" Frågar jag henne, då jag vet hur tjejer älskar att shoppa. Och gissa om jag inte hade fel vid mina tankar då hon sken upp som en sol när jag yttrade dem få orden.

-" Ja ja ja" säger hon lite gladare än innan.
Jag vill få henne på andra tankar nu när hon går igenom så mycket, det här med Linnéa och Alex verkar fett jobbigt för henne, plus att hon inte får vara med sin häst som hon levt med i flera år, så förstår jag att hon är nere.

Vi slänger oss upp i sängen för att käka frukost som hon inte var så pigg på, men jag valde att skita i att ta det med henne då jag inte vill skapa något bråk.
Vi väljer kläder och hon sminkar sig lite för att som hon alltid säger " förbättra sitt utseende lite" som jag absolut inte håller med om då hon är den vackraste tjejen jag sett.
Men våra outfits består av, eller min outfit består av ett par beiga byxor, vit t-shirt, med svart hoodie och min rödblåa väst

Vicci har på sig svarta Jeans med sin militär pälsjacka.