Du är min mandy Moore || Ludwig Kronstrand

Å T T A

                               Victorias perspektiv

( Lindhes hus)

Efter att precis kommit innanför dörren påväg till mitt rum i hopp om att jag var hemma själv möts jag av en seriös Dante.

- "vart fan har du varit??? "Frågar Dante mig jätte stressat.

- "Men chilla vad är det? "Säger jag kaxigt tillbaka.

- "Du har inte ringt eller sms:at sen igår, du fattar väll att jag blir orolig?"

- "Jag ringde dig igår på kvällen men du svarade inte? " Jag gav honom en frågade blick eftersom jag visst hade ringt han, och varför ringde han inte tillbaka i sånna fall?

-" Aja skit i vart har du varit? "Frågar han mig med en hög röst.
Jag svarar inte och kollar ner i golvet, och som om gud kunde läsa mina tankar åt mig listade han ut vad jag tänkt säga.
" Hos Ludwig? Sov du hos min bästa fucking vän?"
Hans blick känner jag brinna på mig, obekväm situation.

- "Dante jag sover hos han om jag vill" mumlar jag fram.

- "Ah fine men min bästavän?" Säger han, nu börjar han bli lite sur.

- "Men Dante du har själv sagt till Ludwig att det är okej!" Skriver jag till honom samtidigt som jag slänger igen dörren rakt i ansiktet på han och låser dörren.

Snabbt tar jag min mobil och skriver till Ludwig.

Jag:15:08
Vettefan om det är en bra ide att det är vi. Dante e Skit sur..

Några minuter efter surrar mobilen till och jag hoppas att det är Ludwig.

Ludwig:15:13
Va nej vadå???? Har du sagt att vi är tillsammans?

Jag: 15:14
Nej men han anade att jag sov hos dig och då lakka han sönder, du sa ju att han hade sagt att det var okej med oss?

Ludwig: 15:14
Jag svär han sa det, varför skulle jag ljuga om det?<3

Jag: 15:15
Nej vet att du inte ljuger, undrar bara varför han blev så sur. Får väl snacka me han<3

Ludwig: 15:17
Gör det<3

Jag ligger på mobilen ett litet tag i min säng för att vila. Kurret i min mage blir allt större så jag går till köket för att ta något att äta.
Påväg mot köket möts jag Dante i vardagsrummet, eller det är ju klart. Han bor ju här.

- "Duuueeee, förlåt för att jag blev så sur. Borde inte blivit de, ja blir bara så fkn osäker när min syster håller på med min bästavän. De känns bah skevt"
Svarar Dante medan han gnuggar sina händer i ansiktet.

- "Nej asså ja fattar, men vadå, så de är okej? "Frågar jag Dante lite osäkert.

- "Jaa men vafan är ni tillsammans? " Frågar Dante mig något frågande.

- " Assåååå.. " svarar jag
Vi är ju faktiskt tillsammans, men shit de har gått så fort. Tänk om han blir sur igen.

- "Asså vadå? "Frågar han lite kaxigt.

- " Asså. Men ja, vi blev det typ nyss.. " sa jag ganska lågt, jag bara väntade på att han skulle börja skrika. Men de gjorde han inte??

- "Mmmmm okej" svarar Dante. Han drar sin hand öve munnen medan han fortsätter meningen med
" Fan va skevt asså, tänk när ni gör slut???"

- "Ja ja fattar.. Men de känns som att det vi har är starkt och jag ska och jag hoppas han också ska de, vara ute från drama så mycket som möjligt, så att det inte blir bråk och sånt skit" Han kollar upp på mig med en fundersam blick.