Fan Ta Kärleken

4 -Fan Ta Känslor-

Utan mina känslor för dig skulle inget av det här hänt. Vi skulle inte båda ligga förstörda på två olika platser. Vi skulle inte känna den här klumpen i halsen varje gång vi möter varandras blick. Vi skulle inte komma ihåg alla de saker vi gjort och gråta.

Vi skulle le och kanske skratta.
Vi skulle inte veta något om varandra. Jag vet inte om jag önskar att det är hur det skulle varit, eller om jag är glad att det är så det inte är.
Men det jag vet är att jag önskar att du skulle vara här. Inte där du är, här, med mig.

Jag önskar jag kunde se ditt leende spridas när du ser mig och jag önskar jag kunde känna dina armar omfamna mig en sista gång. En sista gång innan jag säger hejdå innan jag försvinner ur ditt liv och du kan le igen. Att se dig le är det enda jag vill. Önskar bara du kunde le för att du var med mig och inte för att du var utan mig.

Vem försöker jag lura, jag kommer aldrig kunna gå ifrån dig. Jag skulle aldrig kunna lämna Halmstad bakom med vetskapen att jag aldrig skulle se dig igen. Ett liv utan dig är inget värt, även om den del du nu har i mitt liv bara är genom snabba blickar på stan och i korridorerna. Ett liv där jag får se dig är värt tusen gånger mer än ett liv där du inte finns någon annanstans än i mina tankar.

Varför finns känslor? Varför finns hormonen endorfin och dopamin som gör oss lyckliga och kära? Varför behövde de hormonerna släppas lös när jag första gången träffade Michelle? Varför kunde de inte bara stannat där de var, så skulle allting varit bra?

Antar att livet inte gör som man vill. Det kanske var mitt vårat öde att vara tillsammans. Jag hoppas det. För om det inte var ödet var det bara tur,och om jag hade så mycket tur att jag fick dig har jag nog ingen tur kvar för resten av mina liv. Jag kan behöva all tur i världen för att kunna glömma dig. Jag vet själv att det kommer vara omöjligt för mig. Du är en gudinna och jag är bara en värdelös sten på marken. Fan vad dum jag är. Varför lät jag dig gå? Fan Ta mig. Fan ta känslor.