Varför kan jag aldrig göra det? Varför kan jag aldrig gå fram till dig och säga det jag känner? Det är bara tre enkla ord, men varför är de då så svåra att säga?
Jag söker din blick i varje korridor och klassrum men du möter den aldrig. Jag undrar om du kommit över mig så som jag borde komma över dig. Vem vet, snart kanske du hittar någon ny. Eller så har du redan gjort det.
Jag blir blind av raseri när jag tänker på dig med någon annan.
Min hand träffar skåps luckan och gör en buckla.
Att tänka på dig med någon som inte är jag är tydligen allt som krävs för att få fram en sida av mig jag hatar. Är detta verkligen kärlek? Är det så här kärlek känns? Eller har vi alltid haft fel om våra känslor och allt vi känner, förlåt kände, var bara passion, attraktion.
Ett sätt att veta om man verkligen älskar någon är tydligen att fråga sig själv om man skulle ta en kula för den personen. Skulle jag ta en kula för Michelle? Utan att tveka. Skulle hon ta en kula för mig? Inte en chans.
Men för att det ska vara kärlek behöver väl båda vara redo att ge allt? Eller är det ännu en illusion om vad kärleken ska vara?
Det sägs att innan man kan älska någon måste man lära sig att älska sig själv. Men hur ska man göra när man inte ens vet vad det är att älska? När man inte vet vad kärlek är eller ska vara. Hur ska man göra då? Alla dessa frågor men ytterst få svar. Om jag bara kunde lösa allt och få svar på mina tankar kanske jag äntligen kunde få ro. Men ingen vet, det kanske skulle vara värre än nu. Ingen vet, inte jag heller.
Fan ta att jag inte vet
ВЫ ЧИТАЕТЕ
Fan Ta Kärleken
Короткий рассказMichelle, en 17 årig tjej från Halmstad har gjort det. Hennes hjärta har blivit krossat. Hon krossade det utan att veta vad hon gjort. Det brast samma stund som han försvann genom dörren, precis som hon sagt åt honom att göra. Han älskade henne, hon...
