Jag slogs för mitt liv. Dem Ensamma kom utan förvarning. Vi hade dödat många men det var flera kvar. Precis när jag hade brutit nacken av en varg så hade en annan varg slagit ner mig. Jag hade rest mig upp men den vargen hade rivit mig i ögonen. Jag hade gnytt och jag såg rött. Sen slog han mig på nosen och allt blev svart. När jag vaknade sen så skrek jag. För allt var fortfarande svart.
{Bea's perspektiv}
Jag skrek och skrek tills massor av personer var inne i rummet och skrek frågor. Jag stirra vilt omkring och höll för mina öron.
TYSTNAD! skrek en välbekant röst och alla tystnade.
Det var Lucas, Alphan i flocken. Han frågade mig med mjuk och snäll röst:
Bea vad har hänt? och jag svarade honom:
J-jag har b-blivit blind...
Och så började alla fråga frågor, och jag fortsatte gråta.
KAN ALLA HÅLLA KÄFT OCH GÅ UT!! skrek Lucas med sin Alpha röst.
Ingen slöade utan bokstavligt talat sprang ut ur rummet.
Äntligen, jag kände sängen sjunka ner lite när han kom och satt sig. Han la försiktigt sin arm runt mig och jag la mitt huvud mot hans axel och började att gråta.
{Lucas perspektiv}
Jag la försiktigt min arm om henne och hon la sitt huvud mot min axel och började gråta. Jag hörde en knackning och sa:
Lämna oss ifred!
Men personen kom in iallafall och jag såg att det var Elin (våran sjuksköterska).
Hej Bea, hur mår du? frågade hon.
Bea vände sitt huvud mot Elin och sa:
Vem är det?
Det är Elin svarade Elin.
Jag kände att sängen sjönk ner lite när hon satte sig ner.
Lucas? frågade hon.
Ja, svarade jag.
Kan du vara snäll och gå ut lite? frågade hon.
Jag reste mig upp och gick ut. Jag kände mig tom utan Bea. Vänta va? vad säger jag? Dumt. Jag fortsatte ner till vardagsrummet och blev bombarderad med frågor.
HÅLL KÄFT FÖR F*N! skrek jag med min Alpha röst och alla tystnade. Jag gick in på mitt kontor och satte mig ner i min stol.
Jag tror vi precis hittade våran mate! sa Milo (Min inre varg) glatt.
Jag vet Milo. Jag vet, svarade jag.
{Bea's perspektiv}
Jag satt och pratade med Elin. Det var väldigt skönt för hon lyssnar och förstår.
Borde inte mina ögon läka så att jag kan se på en gång? frågade jag henne.
Hmmm...kan du försöka ändra din syn till varg-syn? frågade hon med snäll och mjuk röst.
Okej, svarade jag.
Jag blundade och koncentrerade mig och när jag kollade igen så kunde jag se.
Jag kan se igen! skrek jag.
Jippi! ropade min inre varg Lii
Elin bara satt och stirra på mig.
Vad? frågade jag.
D-dina ögon, dom är Lila! sa hon och jag hörde skräcken i hennes röst.
VA? skrek jag.
Hon tog fram en spegel och jag bara stirra i den.
Sååååååå.... Detta var det första kapitlet av I can't see you mate, så hopas ni kommer gilla den!! Kram B :D
YOU ARE READING
I Can't See You Mate
WerewolfJag slogs för mitt liv. Dem Ensamma kom utan förvarning. Vi hade dödat många men det var flera kvar. Precis när jag hade brutit nacken av en varg så hade en annan varg slagit ner mig. Jag hade rest mig upp men den vargen hade rivit mig i ögonen. Jag...