Stay!

kapitel 6

~Veras perspektiv~

Jag berättade allt för Ogge om mitt och mammas samtal när jag satt mig vid bordet. När vi precis ätit klart så hör jag mamma gråta i hallen så jag springer dit och omfamnar henne. Ogge hjälper mig med att få av mamma hennes ytterkläder och tar henne sedan till soffan i vardagsrummet. Medans jag pratar med mamma så springer Ogge ut och låser bilen och sedan kommer han in och sätter sig med oss i soffan.

"Mamma vad är det som har hänt?" Frågar jag och kramar om henne.

"Din pappa ligger på sjukhus" snyftar hon fram.

"Varför då?" Frågar jag och börjar gråta jag med.

"Han har varit med om en trafikolycka och han är svårt skadad" snyfftade hon fram.

"Kommer han dö?" Frågade jag.

"Jag vet inte utan läkarna sa att dom skulle ringa mig så fort dom vet något" snyfftade hon fram. När klockan hunnit bli tio så ringde dom från sjukhuset så mamma gick till kontoret och pratade med dom medan jag och Ogge plockade bort maten. Mamma hade fått i sig lite mat så det var lungt. När mamma kom till baka till oss så var det ända som kom ur hennes mun när vi frågade "Vad sa dom?" Var "Han är död" och då bröt jag ihop och la mig ner på golvet. Ogge satte mamma ner i soffan och bar sedan upp mig i sin famn och vaggade mig fram och tillbaka.

Jag vaknade av att väckarklocka ringde så jag slog av den och öppnade långsamt ögonen. Bredvid mig låg Ogge som inte hade velat lämna mig och mamma ensamma. Ogge gick och kollade till mamma så hon låg i sin säng och sov.

"Sover hon?" Frågade jag med min hesa morgon röst.

"Japp det gör hon" sa han och slängde sig ner bredvid mig i min säng. Ogge brukar alltid dela säng med mig. Jag kröp närmre Ogge så vi nuddade varandra och då la han sig så att vi låg ansikte mot ansikte. Han drog in mig i en kram och sa "Både du och din mamma stannar hemma idag, okey" och då nikade jag bara.

"Men du då?" Frågade jag och gosade in mitt huvud änu mer i hans bröstkorg.

"Jag ska se till dig och din mamma så jag stannar här med er tills ni är redo" sa han och pussade mig på pannan.

"Du är verkligen den bästa killen som finns på hela jordklotet" sa jag och blundade ett tag.