Allt går i bitar

Del 1 - Skolavslutningen

Jag stod framför spegeln och tittade på mig själv och funderade. Jag skruvade en lock på mitt finger. Mitt orange hår stod ut till alla håll.

- Du måste gå nu, ropade mamma från köket.

- Okej jag kommer, ropade jag tillbaka. Jag tittade på klockan. Shit kl är tio över nio tänkte jag. Jag svingade väskan över axen och tog min mobil i handen och sprang till hallen.

- Vi möts där, sa mamma medan jag satte på mig skorna.

- Japp det gör vi, sa jag hastat.

- Puss puss, sa mamma när jag smällde igen dörren.

Jag sprang ner för trapporna så hela trapphuset ekade. Mina fötter kändes tunga och mitt huvud dunkade. När jag kom ut på den ödsliga gatan ser jag inte Frida någon stans. Jag tog upp min mobil och knappade in numret. Jag han precis höra två toner tills Frida kom springandes ut ur det andra trapphuset. Hon tog tag i min hand och vi sprang. Vi sprang allt vi hade och hann precis. När vi kom in i bussen så flåsade vi som hundar. Bussen var helt full och alla stirrade på oss. I bussen berättade Frida att hon hade ramlat i trapphuset och glömt sin mobil. Bussen var varm och åkte långsamt. Människorna tryckte där inne och alla ville ut.

Vi kom ut i det friska vädret och där stod alla och vänta. Jag såg inte till min mamma än. Jag letade lite med blicken och då såg jag henne. Hon stod där med Stina och tittade upp mot scenen. Det var otroligt varm ute. Solen stekte mina smala bleka ben. Jag kände Fridas varma svettiga hand klämma i mig. Vi gick till vår klass och alla stod och pratade. När vi stod där och pratade så hördes en hög röst i högtalarna. Alla tittade upp på scenen, å rektorn började prata.

Vi klev ur bilen.

- kan du ta resten av varorna? frågade mamma.

-Visst, sa jag och tittade på dom två tunga matkassorna.

Jag tog tag i dom vita plast handtagen på plastpåsarna. När jag kom till dörren så såg jag en flytt bil utanför min lägenhet. Jag sneglade in i bilen och där satt en bekymrad tjej i min ålder.

- Hej hej, sa jag uppmuntrande.

- Hej, sa tjejen och sneglade upp på mig och log.

Jag slog in koden till trapphuset och dörren öppnades. Jag började gå upp i trapporna och kände hur mjölksyran började komma. Dom två matkassorna var tunga och slet i mina händer. När jag kom innanför dörren så släppte jag dom två tunga mat kassorna på golvet med en duns. Jag snörade upp mina converse och tog av mig min vita kofta. Jag gick in i mitt rum.

- Får man komma in? frågade mamma försiktig.

- Visst, svarade jag medan jag läste en av mina serietidningar.

- Jo visste du att det har flyttat in en till tjej? frågade mamma medan hon öppnade dörren.

- Ja jag såg henne där nere, sa jag utan att titta upp.

- Nej inte hon utan ännu en till, sa mamma.

- jaha, mumlade jag ointresserad.

- Men du kan väl gå och säga hej? sa mamma itererat.

- Okej då, sa jag och reste mig upp från sängen.

- Hon bor våningen över oss, sa mamma och tittade upp.

- Men jag ska byta om först, sa jag.

Jag reste mig upp ur sängen och det kändes som art jag vägde ett ton. Jag trampade bort till min garderob. Jag bytte om och tog bort det röda läppstiftet från min mun.När jag hade satt på mig mina Converse och gått ut genom dörren så gick jag sakta upp till fjärde våning. Jag läste på alla skyltar och tänkte på var min lägenhet låg.

- Tapper det känner jag inte igen det borde vara den, sa jag lågt för mig själv.

- Jag knackade sakta på, och ut kom en mamma med röda läppar.

- Hej, sa hon. Jag heter Sofia fortsatte hon. Jag stirrade intensivt på hennes röda läppar.

- Hej jag heter Louise, sa jag och log. Men du kalla mig loui, försatte jag.

- Jag tänkte bara säga hej, sa jag och sneglade in lite.

- Nej men kom in du, sa Sofia.

- Okej, sa jag och tog ett steg in. Jag tittade in i lägenheten. Den var inte så jätte stor men större en vår. Den hade vita väggar och blåa möbler. Man såg bara soffan och en tv sen stod det flytt lådor över allt. Från hallen så såg man vardags rummet och två dörrar lite enskilt från varandra.

- Alice kom ut ett tag, ropade Sofia. Ut kom en tjej med långt blont hår och blåa ögon.

- Vad är det, sa hon och såg inte ens mig.

- Vi har en gäst, sa Sofia och tittade på mig.

- Å hej, sa hon och gick fram till mig.

- Hej jag heter Louise men kallas loui, sa jag och beundrade henne.

- Jag heter Alice, sa hon och log. Men du kan kalla mig alie, fortsatte hon och fnittrade lite.

- Jag bor våningen under, sa jag.

- Jaha, sa hon.

- Kom nu jag har fixat fram kakor och saft, sa Sofia.

Vi gick in i köket. Där stod ett litet vitt matbord, fyra stolar och flyttlådor.

- Förlåt för stöket, sa Sofia och tittade runt sig.

- Nej det är lugnt, sa jag och svepte i mig all saft.

- Hej då, sa jag och gick ut genom dörren. Jag stängde dörren bakom mig och började gå ner för stentrapporna. Det ekade i huset när jag gick ner. Jag öppnade vår dörr och steg in. Jag spärkade av mig skorna och gick in i mitt rum.

- Vad gjorde ni då?, frågade mamma när jag kom hem.

- Inget speciellt, sa jag och gick in på mitt rum. När jag kommer in i rummet slänger jag mig på sängen med en duns. Jag sjunker sakta in i det mjuka täcket.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Förlåt för mycket talarsträck och dialoger.

Kommer kanske inte va så mycket uppdatering på mina historier.

Kika mig om ni vill veta varför ❥

Kik: Miracool5

(Dålig kik jag vet)