Mördarens hämd

kapitel 1

Den kalla höstvinden slog mot Martin, han virade halsduken som hängde utanför skinnjackan ett extra varv. På trottoarerna vid sidan av vägen låg höstlöv i olika färger; orange, gula och bruna.

Martin la det bruna håret håret åt höger. Han kände doften av ägg och bacon, precis vad han ätit innan han hade begett sig ut i kalla höst vädret.

Martin slängde en snabb blick på klockan; kl. 8.

Perfekt... han skulle vara hos Ivan om 20 minuter.

Då han hann svänga in på café Olsons och ta en med sig en latte.

När Martin tryckte upp dörren till Olsons strömmade en doft av kaffe, ny bakat bröd och bullar emot honom.

Också hade han tur, inte så lång kö. En person före.

Han ställde sig efter henne det var en tjej med en grå munkjacka med blå text "Sayt" stod det, lila mössa, och grönt hår som satt i en tofs. Hon beställde en kopp varm choklad och en bulle att ta med sig.

Martin stoppade ner ena handen i den svarta axelväskan och trevade efter plånboken han kände den stora kameran som tog upp nästan hela väskan förutom det lilla facket i väskan. Precis när det var hans tur fick han upp plånboken som låg i det lilla facket. Han beställde bara en latte fast han var frestad att köpa ett bröd också, men han visste att han var för mätt.

Han satte ner kortet i kortläsaren och såg på displayen 20kr,

"Bra pris" för en sådan här god latte" tänkte han innan han tryckte in koden;

4527.

När Martin kom ut kom en il av kall lufta strömmande emot honom. Han såg på klockan:

9.10

"Fan också" muttrade han innan han ökade tempot.

Emellanåt tog han en slurk av sin latte.

När han såg Ivans hus så såg han från vänster till höger innan han gena över vägen. Precis efter honom kom en arg bil, Martin såg föraren visa långfingret och strax efter åt tuta.

"Sköt dig själv gubbjävel!" Tänkte han innan han fortsatte gå mot Ivars ateljé.

När Martin närmade sig såg han att Ivar inte hade ens en kanna på bordet.

"Inte så konstigt ändå" tänkte Martin och tänkte på hur klockan var.

Han slängde lattemuggen i en papperskorg, hela tiden blicken fäst på ateljén.

Martin gick närmre och knackade på dörren och ropade:

"Ivar!" försiktigt

Inget svar.

Den här gången tog han i lite hårdare.

"Ivar!!"

Inget svar. Han gick försiktigt närmre och såg in genom fönstret.

Och då såg han det, det som gjorde honom stel i hela kroppen.

Han drog fram mobiltelefonen hur bakre byxfickan.

Slog in; 112.

"Hallå larmcentralen skicka hit en polisbil... jag har hittat ett lik!"

"Okej vart?" undrade en lugn kvinnoröst i andra änden.

"Backavägen 56" sa Martin som såg det på en skylt.