Kapitel 1

68 4 1
                                    

Noah steg in i det lilla rummet och satte sig bredvid hans gammal mamma. "Mamma, ville du något från mig. Sarah sa att du ropade efter mig, men saken är den att jag inte var hemma jag var hos farbror Gabriel och kollade om han behövde något". Mamman drar handen ut ur täcket och drar handen runt sängen för att se var Noah sitter någonstans. Hon drar handen och letar efter honom tills hon hittar hans knä. "Ya ibni, (min son) låt mig inte leta efter dig någon mer gång. Varje gång jag ropar efter dig och inte hör din röst tänker jag på din pappa som aldrig kom hem". Sarah stiger in i rummet och Noah tittar på henne med en sorgsen blick. Sarah fattar då att det hennes mamma ville var att se efter hennes bror och kolla om allt är väl med honom. "Mamma det är lugnt, ja kommer aldrig lämna dig...!" Mamman känner på sonens röst att han inte var lika glad som han var när han klev in. "Ja ibni, du vet att jag inte kan se men du vet tt jag hör och känner. Jag tog inte upp din pappa för att göra dig ledsen, jag tog upp honom för att du ska vara rädd om dig själv och inte bli sen hem." Noah försöker direkt bli glad igen när han hör att mamman märkte det... "Må Gud bevara dig, jag kommer aldrig bli sen igen jag lovar... Har du tagit medicinerna idag?" han kollar mot Sarah och hon nickar."Nu får du vila mamma för imorgon kommer Yousef hem".

"Vart är du på väg?"

"Till Nasaret, kan du köra dit?"

"Ja visst hoppa på" säger han med leendet på läpparna. Yousef sätter väskan i bilen och sätter sig i taxin. Han är trött efter den långa resan, han har nämligen nyligen vart i Jordanien. Han åkte dit för att kolla om det var lättare att hitta jobb. Men det var mycket svårare än vad han trodde. Det ända han tänker på nu var hur han ska berätta för sin mamma att han inte hittat jobb, hon kommer bli ledsen för hans skull för hon visste hur mycket han krävde på sig själv. Skulle han ljuga för henne då? Nä, ingen vidare bra ide. Dessutom var ljuga inte något av Yousefs grej. Han hade sen liten lärt sig av hans pappa att ljuga var haram och inget man ska glida fram med.

"Aki,(bror) var har du varit?"

Jag har varit i Jordanien för att leta efter jobb"

" Oj, inte så smart gjort! Det är mycket svårt att hitta jobb där. Har du testat att jobba i Libanon?"

" Nej, men jag har hört att det är mycket svårare för en palestinier att jobba där". Taxi chauffören lyfter på ögonbrynen och säger: "Walla (jag svär) vårt liv är svårt. Men vi lever, vi lever". Yousef ler och säger "vi ska aldrig ge upp, hur svårt det än blir, vi är palestinier har du glömt min broder, vi ger inte upp!"

Paradiset som HelveteWhere stories live. Discover now