Sara går till parken som ligger bakom hennes högskola, med stora steg. Försiktigt kollar hon runtom kring sig om det är någon hon känner som befinner sig i närheten. Som tur så är det ingen hon känner. Åt ena hållet är det några från den Israeliska armén står med sina vapen och kontrollera folk. Vem som går in och ut, vad de ska göra och varför de ska göra det de ska göra. Och åt andra hållet ser hon kiosken hon brukar handla hos. Framför henne börjar hon se skuggan av Jacob. Hans hår som han har knutit bakåt och hans svarta keps över, hans långa smala kropp börjar bli mer synlig. Han har på sig sin tjocka vinterjacka och vantar och försöker värma sina händer genom att gnida de mot varandra. Shit tänker sara han har säkert väntat på mig länge…
”Hej" säger sara med en försiktig och rädd röst.
"Hej hej, hur är det med dig?" säger han också försiktigt.
"Bara bra, du då?"
"Jo de rullar, men jag har saknat dig..."
Sara försöker byta ämne..."Har du väntat länge på mig, du fryser ser jag på dig."
"Nja, inte så länge men det var jag som var här tidigt"
Sara nickar och tittar runtom kring sig.
"Ska vi gå någon annan stans om du inte känner dig bekväm här?
"Nej nej, vi ska ända åt var sitt egna håll om en stund"
"Va, så snabbt?, jag har inte hunnit se dig..."
"Men jag vill inte träffa någon jag känner som ser mig med dig, då blir det bara problem"
Jacob rullar med ögonen och och lyffter på axlarna.
Det blir tyst en stund och de står kvar framför varandra. Sara tittar åt höger, säker hittills ingen är här som hon känner och så tittar hon åt vänster... Nej, det kan inte vara sant. Noah står och kollar på de bara några meter borta från dem. Det var över, inte ett ända ord kunde komma ut ur hennes mun, Jacob märker att hon inte tittade tillbaka och när han kollar åt vänster ser han det hon ser...
"Är det inte din bror som står där?
Sara vågar inte säga något... plötsligt börjar Noah gå sakta mot dem...
"Salam,(hej) säger Noah med en sur röst. Han önskar att han inte såg detta.
"Shalom" (hej) säger Jacob.
Noah luffter på ögonbrynen. Han är jude? Han är en zionist!
Noah blir tyst en stund sen säger han "Vi måste hem Sara" och utan ett ändå ord så kliver både Noah och Sara på taxin och åker hem.
Hur visste Noah att jag skulle träffa han, Noah brukar aldrig vara vid min högskola. Men det hon inte visste vara att han skulle köpa några grejer, några bra verktyg som han behövde i sitt jobb.
Med huvudet i marken går Sara med Noah hem och när de kommer in säger mamman hej men ingen svarar. Hon blir inte orolig över att det är någon annan som har klivit in hem till henne för hon känner lukten av sina barn. Sara går in till sitt rum och Noah till sitt. I varsitt rum sitter nu syskonen och tänker på det som precis hände....
