Yasmine kommer in och blir förvånad när hon ser att båda hennes föräldrar sittande i vardagsrummet tyst. Klockan var 11 och de brukade lägga sig vid 10. De kanske var oroliga och väntade på henne, men det konstiga var att ingen av de pratade. Yasmine märker att hon är för glad och just nu passar det inte, för något var fel. Hon tittar fundersamt på sina föreldar och sätter sig på soffan bredvid sin mamma. Hon lägger handen på hennes rygg och frågar om det är något som har hänt samtidigt som hon kollar på sin pappa. Båda blir tysta och tittar ner.
"Linn..." Mamman blir tyst ett tag och sen fortsätter ."Linn, mår inte bra. Hon är sjuk!"
"Vad är det som har hänt med Linn" säger sara med en hög röst och orolig min.
Linn var hennes storebrorsas dotter. Linns mamma dog när Linn föddes och det var bara Linn och hennes pappa kvar i lägenheten. Yasmine och Linn var väldigt bra vänner, Yasmine var som en mamma och syster för Linn. Hon var endast 7 år men var lika smart som en 14 åring flicka.
"Hon ligger på sjukhuset och de tror att hon har cancer, och hon har börjat tappa hår, hon har nästan blivit flintskallig."
Chokande utan att säga ett ända ord går Yasmine in i rummet sakta och sätter sig på sängen. Hon kan inte hålla tårarna inne. Hon kunde inte fatta det som hade hänt, vad kunde hon göra?
Yasmines tårar brukade inte ofta falla, hon var alltid glad och skämtade jämt. Även om hon mådde dåligt så brukade hon inte visa det. Hon var en tuff tjej som inte skulle visa känslor. Men då och då så brukade hon känna sig trött på allt och bara sitta i sitt rum i timmar och gråta. Men idag grät hon inte för att hon tvivlade på sig själv eller för att hon kände sig så dålig och värdelös. Idag grät hon för hennes brorsdotter som hon älskade mest i världen. Vad kunde hon göra? Den frågan syrade i Yasmines hjärna tills hon somnade med tårar på kinderna.
Tidigt på morgonen vaknar Yasmine och lägger hennes pappas rak maskin i väskan och tar hårsaxen. Hon tar den första taxin hon ser till sjukhuset. Innan hon går in till sjukhuset köper hon fina blommor. Sedan går hon in, frågar efter vilket rum som Linn befinner sig i och knackar på.
"Kolla vem som är här" ropar Yasmine och viftar med blommorna hon köpt.
Då hoppar Linn ur sin säng och springande kramar hon om sin faster. De sitter en stund tillsamman och pratar. Men samtidigt märker Yamsine på hennes bror hur ledsen han är. Yasmine är också väldigt ledsen men hon ville inte visa det för Linn så att hon inte skulle bli ledsen ännu mer.
Plötsligt säger Linn till Yasmine "Titta på hur jag ser ut, ingen kommer tycka om mig såhär, jag har inga vänner som har håret så…"
Yasmine visste att hon skulle ta upp det och som tur hade on redan föreberätt sig. Hon tar ur sin väska saxen och rak maskinen och både pappan och dottern lufter på ögonbrynen chkande.Hon klipper håret och rakar den efter åt med hjälp av Linn och av kärleken som Yasmine visar till Linn blir pappan tårög och flickan lycklig.
