Kapitel 5

46 3 2
                                    

"Klicka snabbt, någon knackar på min dörr" säger Sarah med en svag röst och slänger sedan mobilen på sängen bredvid henne.
"Sarah? Du har pluggat i 4 h nu. Det räcker ta en vilostund" säger Yousef
"Nej det är lugnt Aki, jag har inte pluggat så bra under de sista dagarna eftersom jag har tvingats att tillbringa dagarna med mamma. Hon satt ensam hela tiden, så jag har suttit med henne när du inte var här och när Noah jobbade, för att hon inte skulle känna sig ensam"
"Okey, se till bara att du vilar lite. Och glöm inte att stänga av samtalet med Nour" säger Yousef när han ler mot henne... Shit hon hade glömt att klicka bort Jacob, men som tur hade hon kallat honom för Nour så ingen misstänkte något.
Hon blev röd i ansiktet. "Va..? Ja, ja.. Oj jag glömde visst stänga av."
"Hahah okey, vi sitter i mammas rum och dricker te, kom dit när du är klar"
"Ja vist, kommer om en stund"
Yousef stänger dörren till Sarahs rum och går tillbaka till mammans rum.
"Varför klickade du inte?"
"Jag hörde inte va du sa, du pratade för lågt, jag trodde du sa att jag skulle vänta...!?"
"Skittsamma, men lyssna Jacob. Vi kan inte träffas denna veckan. Och det känns som att Yousef börjar misstänka något. Och det som är mellan mig och dig... det kommer inte hålla länge. Du är jude och jag är muslim. Min familj skulle aldrig tillåta detta!"
"Sarah men vi älskar varandra! Inget kan hindra oss från det vi vill. Och du VET att det zionisterna gör är jag inte överens med de om. Varför kan jag inte bara prata med din bror om oss, och be lov om din hand?"
"Är du dum eller, han kommer döda mig och dig! Du är inte muslim och inom vår religon kan inte en muslimsk tjej gifta sig med en man som inte är det. Oh, vi pratar om det senare. Nu måste jag gå sätta mig med de, vi har snackat rätt länge idag och jag vill inte att Yousef ska märka något"
"Okey habibty (min kärlek), vi hörs och kom ihåg att jag älskar dig.... Shalom(hej då; på hebreiska)"
"Maaesalama(hej då; på arabiska)" sedan lägger Sarah på. Packar ner hennes böcker i väskan som hon "pluggade" i och får för att sätta sig med Noah, Yousef och mamma...

Noah sitter bredvid Yousef och mamma mittemot de. Sarah kommer och sätter sig bredvid hennes mamma på sängen. "Sho,(ha) snackade ni skit om mig när jag inte var här?" Skämtar Sarah.
"Det är klart. Vi snackade om hur jobbig du var när din bror inte var hemma och dina äckliga makaroner vi fick svälja ner..." Skämtar Noah.
"Äckliga? Varför ljuger du. Mamma tyckte att de smackade jättegott. Okey, ät inte hemma mer om du inte gillar mina Goa rätter!" Svarar Sarah med en kaxig attityd samtidigt som hon skojar.
"När ska ni två sluta tjafsa" flinar Yousef. "Jag kan förstå mamma när hon får huvudverk av att sitta med er"
"Hahah tyst med er allihopa. Ni får hålla ut med varandra tills ni gifter er" säger em Yousef (Yousefs mamma)
"På tal om giftemål... Aki när har du tänkt att gifta dig, du har blivit lika gammal som din farfar" säger Sarah
"Ya Allah, (åh Gud) måste vi snacka om giftemål igen?"
"Yoma(mamma), jag vill höra dina barn springa omkring och bråka innan jag dör. Räcker det inte att jag inte kommer kunna se de."
"Kolla, vår serie på tv:n har börjat" säger Yousef för att kunna glida ur snacket.
Sarah, em Yousef och Noah flinar och skakar på huvudet...

Paradiset som HelveteWhere stories live. Discover now