Gående längst den långa vägen som slutar med en bilmekaniker går Yousef på väg till brorsan Noah. Han och Noah var inte bara syskon men även bra vänner. De kunde sitta tillsammans i flera timmar och prata om allt möjligt. Förstående på varandra kunde de lösa deras problem, och deras snack avslutades alltid med skratt och leenden.
Yousef är lite blyg från sin lille bror Noah. Hur skulle han säga att han var i Jordanien i två månader och sen återvända utan att hitta jobb. Yousef kunde inte sitta utan jobb, han var den som inte satt hemma och latade sig. Han brukade hitta jobb hur lätt som helst.
"Yousef!" viftande med händerna i luften ropar Noah. Han springer fram till storebrorsan och kramar honom.
"Kifak aki?"(Hur mår du bror)
"Habibi, elhamdulilah(Jag mår bra), hur är det med dig och ditt jobb här med bilarna?"
"Det rullar som bilarna, men inget vidare skönt jobb..."
"Ya zalame,(kom igen mannen) du ska vara tacksam att du har ett jobb, kolla mig. Hahaha, jag var tvungen att resa utomlands för att hitta jobb."
"Bror du vet att vi har det bra med pengar hemma och om du behöver mer pengar är det bara och be från mig"
Nej, aldrig skulle Yousef be lille brorsan Noah om pengar. Han var fan 7 år yngre. Allt handlade inte heller om pengar. Han hade sparat pengar från förra jobbet som han jobbade på bensinstationen. Men det handlade om status, Adam den där grabben som var tuff, han ska inte sitta hemma. Han ska vara an grabb som jobbar. Han ville inte tigga pengar från småsyskorna.
"Habibi, nej då bror. Jag ska kolla om jag kan hitta jobb i AL-Quds (Jerusalem)"
"Ska du åka dit varjedag? Det kommer bli jobbigt för dig"
"Inte jobbigare än att sitta utan jobb. Hahah jalla när slutar du idag, fyra?"
"Nej bror jag kan gå hem nu, det är ändå inte mycket jobb kvar idag och Adam klarar sig själv"
