Samanthas regler (tfc)

Kapitel 7

"Asså omg." Säger jag förundrat när jag ser min blonda spegelbild i frisersalongen.

Jaha.

Nu är jag officellt blond.

Ny börjar mitt nya liv.

Jag ska ändra på allt. Min attityd, min stil, mitt allt. Okej, förutom regler förstås. För vad som än händer, är det alltid reglerna som räddar mig från alla katastrofer. Ja, jag är omringad av katastrofer. Allting jag nuddar blir en ända stor röra, jag är en stor röra.

Men det ska vi inte prata om nu.

Jag betalar frisören och kliver ut ur salongen. Jag börjar gå mot bussen med vinden i håret och tankarna på min nya hårfärg. Jag stoppar hörlurarna i öronen och händerna i fickan. Som alltid.

---

Jag öppnar skolans port och skyndar mig mot skåpet. Hennes skåp är bredvid mitt och jag hoppas innerligt att hon inte är här.

En önskan förgäves.

"Var var du innan?" Säger hon och jag vänder mig om och drar ner luvan. Hon gapar och man kan nästan se hur hon letar efter ord.

"Hej syrran." Säger lugnt.

"D-du.. Ha-har du blivit blond??"

"Nej jag är grönhårig ser du väl?" Svarar jag helt normalt.

Hanna himlar med ögonen men blir snabbt allvarlig.

"Vad kommer mamma säga då?" Frågar hon sen.

"Sen när började du bry dig om vad mamma säger?" Säger jag stöddigt.

"Ursäkta?"

"Du vet vad jag menar. Lyssna, jag vill inte vara samma gamla Sam längre. Jag vill börja leva, påriktigt. Der har egentligen ingenting med hårfärgen att göra, men jag ville ha förändring. Det är nu mitt nya liv börjar och jag tänker inte låta någon komma ivägen för mig."