"Vafan Harry!"

1.4K 22 8
                                    




"Louis perspektiv"

Resten av dagen undvek jag honom så gott det gick. Det var inte så lätt eftersom att han hela tiden sms:ade och frågade om han hade gjort något fel. Det borde han väll ändå fastställa själv! Aldrig har jag känt mig så förrådd som i den stunden då hans stora handflata träffade min sköra kind. Aldrig. Och så frågar han om han gjort något fel!
Mattelektionen gick dåligt och min lärare frågade om det hänt något.
Svarade bara att jag var trött. Men så fort jag var ensam skötte jag fram tårarna, lät dem rinna i floder nerför mina kinder.
Hur kunde han? Jag trodde verkligen inte att han skulle slå mig. Men det gjorde han. Om han tror att jag kommer kunna lita på honom efter detta så tror han fel. Det är det sista jag intalar mig själv innan jag reser på mig från min plats på golvet och rundar hörnet för att komma ut i korridoren som var knökad med andra elever.

"Harrys perspektiv"
Fan! Han svarar mig inte och undervikt mig! Helvete! Skulle aldrig slagit honom! Varför är jag så vek att jag inte kan stå upp för den som jag älskar?
Jag lämnar sakta skolgården bakom mig. Jag har aldrig känt mig såhär dum och skyldig tidigare. Jag skadade, sårade och nästan ännu värre bröt mitt löfte till den enda personen jag faktiskt gillar. Jag slog honom... jag skadade honom... jag bröt mitt löfte...
En liten, genomskinlig tår faller sakta ner från min kind. Det är första gången på sju år som jag gråter.
Jag måste försöka rätta till detta tänker jag beslutsamt. Jag vill inte förlora honom...

"Louis perspektiv"
Nästa morgon går jag över skolgården med huvudet nedslängt när jag plötsligt hör en välkänd röst ropa mitt namn. Jag ignorerar honom, men det tar inte lång tid innan jag känner en hand kring min handled och jag tvingas stanna.
"Förlåt Louis... jag vet inte vad jag tänkte med"
"Uppenbarligen inte din hjärna iallafall" svarar jag kyligt. Blir chockad över det jag säger men försöker att inte visa det.
"Jag vet att jag vört mitt löfte.. att jag sårade dig... jag vill gottgöra det..."
det är något i hans ton som gör att jag vill lita på honom, tro på honom.
"Hur tänkte du göra det, Harry?! Du krossade mig! Du bröt ditt enda löfte!" Skrek jag av ren ilska. Jag strutar i att folk börjat kolla på oss vid det här laget. Utan att jag hinner reagera känner jag Harrys stadiga tag om mina kinder och hans mjuka läppar mot mina. Jag stelnar till is och kan knappt andas.
"Louis... jag älskar dig" det är det enda han säger, innan jag brister ut i tårar. Han gjorde vad?!
Ett svagt viskandes börjar höras omkring oss.
"Hur...varför?" Frågar jag honom.
"För att jag igår insåg att jag älskar dig och att jag inte vill förlora dig, men om jag inte öppet visar att jag gillar dig så kommer jag att förlora dig" Harrys röst är mjuk och helt ärlig. Jag känner en lättnad inom mig men samtidigt är jag fortfarande arg och bevisen över igår.
"Vafan Harry! Skojar du eller! Är du bög?" Det är Erics röst som hörs.
"Tänk för att jag är det!" Svarar Harry kaxigt tillbaka."Och jag är glad för att vara det"
"Jag också.." viskar jag innan han drar in mig i sin varma, trygga famn...

_______________________________
Hej! Förlåt för ett sjukt rörigt kapitel men kände att jag bara måste uppdatera!
Hoppas det var okej ändå...
/ All the love Affy❤️

His dirty angel (Larry Stylinson)Onde histórias criam vida. Descubra agora