Vet att det här är ett väldigt kort kapitel, men kände att det passade in i berättelsen. Nästa däremot är långt! :D
10. Tankar om Dramione
Dumbledore:
”Ah, ung kärlek. Men jag måste säga att det faktiskt var lite svårt att se det komma.” sa jag när ungdomarna hade gått.
”Vad i all sin dar pratar ni om Albus?” frågade min mycket förvirrade arbetskollega.
”Miss Granger och Mr Malfoy såklart, vad trodde ni?
”Min bästa elev har inte fallit för Lucius Malfoys son! Ni måste ha misstagit er.”
”Ah, men vem är din näst bästa elev?” frågade jag. ”Och den som inte kände spänningen i rummet måste vara galen.”
”Men givetvis var det en spänning i rummet, barnen stod ju och skrek åt varandra!” utbrast Minerva.
”Minerva dom är inga barn längre, och dom mest udda kombinationer händer när man börjar växa upp. Dom är snart vuxna, vi måste acceptera det.”
”Så du säger att… Nej, jag tror det fortfarande inte.”
”Minerva, lös upp hårknuten lite grann och se dig omkring. Världen är inte som den var när du eller jag gick på Hogwarts. Nu mer kan en orm och ett lejon mycket väl bli goda vänner, och mer.” skrockade jag. ”Och är det inte det vi har strävat efter hela tiden? Vänskap och fred mellan elevhemmen? Eller som i det här fallet, kärlek?”
