9. Dumbledores kontor
Hermione:
”Jag föreslår tre kvällars straffkommendering och tjugo poängs avdrag vardera” Löd MacGonnagalls röst i rektorns stora kontor. Det var tydligt att hon ville lägga till både fler straffkommenderingar och mer poäng att dra av, men med rektorn på sin vänstra sida skulle det bli komplicerat.
”Men räcker det inte med två straffkommenderingar och tjugo poängs avdrag, det är ju trots allt meningen att vi ska uppmuntra vänskap och kärlek mellan elevhemmen” sa Dumbledore med en något retsam men ändå fullt allvarlig glimt i ögat. Malfoy reste sig så snabbt från sin stol att den åkte drygt en halvmeter bakåt från den lilla knuff hans ben ett den.
”Vänta lite, det här har ingenting med varken kärlek eller vänskap att göra! Det var ett byte!” skrek Malfoy nästan, och om jag inte hade vetat bättre hade jag nästan trott mig se en svag rodnad färga han kinder.
Nu var det min tur att resa mig från stolen, så häftigt att den trillade. Jag var så irriterad att jag glömde bort både min elevhemsföreståndare och rektorn och vände mig direkt mot Malfoy.
”Byte!? Vadå byte, det var ren utpressning!” skrek jag för full hals.
”Vadå utpressning!? Det var ett byte, du skulle få din bok, och jag skulle få… Det jag bad om.” Sa Malfoy, och den här gången var jag faktiskt säker, han rodnade. Jag måste erkänna att osäkerheten klädde honom bättre än det där idiotiskt malliga flinet som han alltid tycktes bära.
”Men nu får du väl ge dig, jag hade ju inget val! Jag var tvungen att ha boken, jag skulle inte kunna bli godkänd utan den!”
”Du kan ju biblioteket utan och innan, du hade säkert kunnat hitta ett exemplar där!”
”Nej för mina idiotiska kompisar kan inte hålla reda på sina böcker och lånade skolans sista exemplar!”
”Ursäkta att avbryta er diskussion, men…” försökte MacGonnagall, men någon hade hällt bensin på den låga av ilska som redan fanns mellan mig och Malfoy.
”I sådana fall borde du tacka mig för att jag ens brydde mig om att plocka upp den i korridoren!”
”Hmpf, knappast, det är ju inte riktigt så att det väger upp mot allt annat du gjort mot mig!”
”Ska du säga, som bröt min näsa förra året!”
”Du förtjänade det!”
”TYSTNAD!” Vi vände ögonen mot Dumbledore, och tog ett stag bakåt när jag upptäckte hur när jag stod pojken som så sent som förra veckan förvandlades till en iller.
”Oturligt nog för er, så har ni just skaffat er det dubbla straffet, sex straffkommenderingar och fyrtio poängs avdrag! Gå nu till era sovsalar, jag skickar en uggla när det blir dags för er att avtjäna ert straff.”
Med det sagt lämnade vi Dumbledores kontor, båda med huvudet sänkt i ren skam.
