Akaja

Kapitel 1

Kapitel 1

- Minns du dagen då jag fick reda på att planeten Akaja finns? Det är klart att du gör Mona!

Jag förstår fortfarande inte att vi är super nära Akaja, och vi är där minst inom en vecka, sa farfar till mig med största leendet i sitt ansikte medan han tittar ut genom rymdskeppets fönstret. När man tittade ut då såg man den vackra rymden som lyste i en vacker blanding av lila och svart, stjärnorna sken i ett guldaktigt gul, vilket såg fantastiskt ut. Jag förstår farfar totalt i den här situationen, för jag förstår inte heller riktigt att vi är på väg dit redan nu! Och snart är vi till och med framme.

- Mona! ropar Tiffany och James i kör, medan de kommer springande emot oss ur köket.

- Lungna ner er! Vad har hänt? Frågade jag med en förvånat röst.

- Vi kunde äntligen koppla oss till jorden med datan, vi har kontakt just nu med våra föräldrar. Kom ner till köket nu! Sa min köra bror James.

Att kunna se mamma och pappa igen var en underbar känsla. Jag skulle kunna gråta! Men jag ville visa för dem vilken stark flicka de har. Efter vi hade pratat klart var jag hyper glad så att jag sprang runt, och hoppade i luften. Någongång kan man ju vara galen?

-Lungna ner dig lilla syster! sa James åt mig och alla började genast skratta.

- Men nu är det slut med garvande! Ut med er! Jag behöver mitt utrymme här i köket är jag ska laga mat! Vi gjorde som farfar sa och gick ur köket. Jag gick till vardagsrummet, medan Tiffany och James försvann i hans rum. Varför ska hon alltid hänga med min bror? Vad är bara fel på mig? Stincker jag, eller står det i min panna " IGNORERA HENNE! "?

Plötsligt skrek Tiffany, först ville jag inte kolla till dem för de bara ignorerar mig. Men när hon skrek en gång till kunde jag inte hålla mig. När jag öppnade James rum, såg jag hur han strypte han henne mot väggen, när han fick syn på mig släppte han Tiffany och hon föll till marken och försökte få luft i sig.

- Vad håller du på med?! skrek jag åt honom.

- Hon är farlig för oss alla! Vi borde ALDRIG tagit med oss henne! skrek han tillbaka. Jag såg hur James ögonen bytte färgen från isblå till jätte ljus röd. Jag tog tag i Tiffanys arm och sprang med henne ur James rum, in i mitt rum.

- Tiffany, berätta allt nu!

- Jag..kan inte...

- Varför inte? Du måste ju kunna säga varför han gjorde sådär mot dig! sa jag medan, jag tittade på dem blåmärken hon hade runt halsen och armar. Det var inga vanliga blåmärken det syndes att hon blev strypen och slagen.

- Skulle du kunna tänka dig att svara mig? men jag fick inget svar.

Efter en stund gick Tiffany ut ur mitt rum, och gick nog in i sitt eget rum, utan att svara mig. Jag hörde hur farfar ropade att maten var klar, genast gick jag en saftig Hamburgare samk i munnen! När jag gick in i köket såg jag att det blev Hamburgare!

Tiffany kom inte till matbordet och jag förstår henne också varför hon inte kom.

-Efter vi åt klart, tycker jag att ni ska gå på era rum och städa. När ni har städat klart så kan ni börja med att packa ihop allting. Imorgon ska vi ut på utflykt på en helt ny planet där aldrig någonsin en männsika varit på! Sa farfar och log stolt åt oss, medan alla andra började jubla.