Akaja

Kapitel 8

Kapitel 8

- Va vadå nervös? Jag är inte nervös! Svarade jag honom och gick ifrån han. Vad har bara hänt med farfar? Han har blivit så...så sur! Han brukar alltid vara den glada och den roliga! Men nu är han den sura och den dryga farfar. Medan jag var på väg till sjön kände jag hur tårar rann nerför min kind. Allting är bara så sjukt jobbigt just nu. James är borta, farfar är inte sig själv igen! Bara massa bråk hela tiden också.. " ÅH DÖÖÖÖ!!! " skrek jag ut över sjön så att man hörde ett eko. Mitt eko lät förjävligt... den liknade en kråka som typ håller på dö.

Mina knä skakade och jag lät mig falla ner i sanden. Jag vill bara vara i James famn nu! Han fanns alltid för mig när jag mådde dåligt. Men nu är han inte här. Jag grät så mycket så att jag inte ens märkte att Tiffany och Ezra kom framm till mig ock kramade mig. Båda viskade i mitt örat att jag skulle lungna ner mig. Efter en stund kunde jag göra det.

- Varför gråter du hjärtat? Frågade Tiffany och gav mig en puss på pannan.

- Allting har bara varit för mycket senaste tiden..

- Ja det vet vi! Men att gråta hjälper inte att gråta just nu! Du måste vara stark. Svarade Ezra istället för Tiffany.

- Ja jag vet...

Vi blev avbrutna med att vi skulle börja gå nu.

-Tiffany kan inte du fråga farfar hur länge vi ska gå? Frågade jag Tiffany. Jag vågade inte gå fram till honom själv. Och då hade jag också ett par minuter med Ezra för mig själv.

- Ja visst det kan jag! Snart tillbaka.

När Tiffany var borta frågade jag Ezra varför han gick iväg när farfar kom fram.

- Men... han har blivit så läskigt!

- Ja det har du rätt i...

- Asså det som hände igår mellan oss... kommer det bli nått mer? frågade han mig och jag blev röd som en röd porsche i mitt ansikte.

- Kanske det! Svarade jag och gav honom en kyss på kinden. Han log mot mig och blev lika röd i sitt ansikte som jag. Att jag nångonsin skulle göra sånt här skulle jag inte kunna ha tänkt mig för ett år sen. Som tur kom precis Tiffany tillbaka! Jag ville inte att han skulle säga något om det.

- H...an sa att v..i är framme om 2 dagar! Gud vad anfådd jag är...

- Ja det är du verkligen ditt bajs! Svarade jag och knuffade henne lätt.

- För ett år sen har nog ingen av tänkt sig att vi skulle bli nära vänner? Eller hur? Sa Ezra och log medan han tittade på mig.

- Haha ja! Svarade jag och gav honom en lätt boxxning på armen. Och vi alla garvade.

Ezra är verkligen annorlunda! Dom andra som jag var tillsammans med förut dom var bara idioter! Men Ezra... han är så snäll mot mig! Och så gullig! Fast vi inte är tillsammans. Plötsligt kom en vakt fram och sa att vi kommer träna ikväll istället för att sova. Det lät ändå ganska kul! Men undra varför vi ska träna?