Plågat Sinne

Kap.2

Vår hytt var trång men fräsch.
Det fanns en blå soffa, ett skrivbord och en våningssäng. Isabelle kastade upp sin väska på överslafen, och sa:
-Pax!
Jag brydde mig inte, och la min väska under. Hon satte sig och tog en massa "Selfies". Jag gjorde mig iordning eftersom vi skulle upp på "DansDäck".
Det tänkte ju självklart inte Isabelle på!
Hon gjorde sig iordning i sista minut och sprang sedan iväg med Sina klackskor i handen utan mig.
När jag kom upp ensam, så var det högsta volym på och alla dansade. Brad, som alla tyckte var så cool, dansade solo en stund. Jag tyckte inte han var speciell cool, så jag gick och satte mig vid ett runt bord med min bästa vän André. Vi satt och pratade när en servitör kom och frågade om vi ville ha något.
-Nej tack! Sa vi med ett leende.
Servitören stod bara där och tittade en stund tills han sa:
-Jag fattar inte att ni åker dit!
Sen gick han bara.
Ingen fattade vad han menade, Men vi trodde antagligen att det var ett missförstånd.
Sent på kvällen gick vi till våra hytter, och till min förvåning låg redan Isabelle i sin säng. Hon brukar ju vara uppe längst av oss alla!
Jag gick fram till henne och frågade hur det var.
-Min Magkänsla säger att något är fel.
Jag försökte att inte skratta. Jag sms:a till André, och vi skrattade. Efter en stund tittade jag ut genom det runda fönstret. Helt plötsligt kändes det som om mina ögon vägde 1kg styck, och jag fick en känsla som jag mådde illa av.
Jag hade ingen aning om var det var men jag gillade det inte, så jag gick och la mig.