Kap.4

412 13 2
                                    

Båten hade kommit i land och vi steg av. Klockan var ca.5 och vi behövde skynda oss att sätta upp tälten och annat.
Jag högg ved och gjorde en brasa i mitten av där alla tält skulle stå.
Jonna fick ett spel varje gång hon försökte sätta upp en tältpinne, och det inte funkade.
Jag flinade bara.. Hon var inte den som hade tålamod.. Nu var alla tält uppe och brasan tänd. Vi hade tur att vi han, för bara någon minut efter så blev det helt plötsligt kolsvart. Alla satte sig på stenar runt elden och berättade spökhistorier. Jon, som alltid ville skryta, sa att ingen var läskig förutom hans. Efter en stund var det min stund att berätta. Jag började berätta men blev avbruten direkt,:
-Vart är Isabelle?! Hon satt ju bredvid mig nyss! Nästan skrek Jonas ut.
Alla tittade omkring sig och jag började må illa igen, och känna rädslan gripa tag i magen. Hon skulle ju aldrig gå ut ensam i en mörk skog...
Plötsligt kom det ett flygande spjut emot ett träd. Alla skrek till litegrann.
Det satt en lapp längst fram på spjutet, så jag gick fram och läste.
"Försvinn era dumma ungdomar"
Först läste jag tyst, sedan högt inför alla. Vissa tittade skräckslagna på varandra, Och några andra viskade..
Jag stod bara där med lappen i min hand som ingenting. Det var blod på den.. Blod som antagligen tillhörde Isabelle...
-Hörni, det är blod på lappen, sa jag ledsamt...

Plågat SinneWhere stories live. Discover now