Plågat Sinne

Kap.10

Jag öppnade försiktigt skynket..
En liten flicka stod gömd bakom ett träd.
Flickan som hade släpat bort Kevin, och "lekt" med de andra.
-Jag ville bara leka, det är så ensamt här.. Sa hon sim en viskning i luften.
-Spring... Sa jag till de andra.
Vi tog satts och sprang iväg.
Vi hörde flickans skrik bakom oss,
-Lämna mig inte..!!!!!
Meggie skrek. Jag tittade hastigt bakom mig.
Hennes sår blödde, och jag sprang tillbaka till henne. Jag tog upp henne på ryggen och sprang iväg. Flickan kom efter och drog av en bit av Meggies hår.
Vi fortsatte springa tills vi såg båten.
För första gången på denna ö, så kände jag faktiskt något bra..
Hopp..

1 timme senare....

Flickan hade bara stannat på ön som vi va på.. Hon sprang inte ens upp på bryggan.
Hon bara vände om, och såg båten åka iväg..

Vi alla delade hytt på båten som vi kom hit med.
Hela natten låg jag och tänkte.. På alla mina vänner...
På alla tårar... På alla känslor..
En sak som jag aldrig jag trodde jag skulle glömma....
Vi var de enda överlevarna....

--------------------------------------------

Efter flera år, när jag var 34 år gammal, så letade jag fakta om ön.
1träff...
"Vid ca. 1875, Fans det ett Handels bolag som hette "Isabelle"..
Mannen som ägde företaget, skulle leta nya frukter på en ö.. Hans dotter ville inte vara ensam hemma eftersom mamman var död, så hon fick följa med. Mannen hittade en ny frukt och var ivrig hem för sin upptäckt, och glömde flickan på ön.. Hon blev galen, och sydde knapp ögon på sig själv.
Efter några veckor svalt hon till döds..
Och en idag, kan man se flickan stå vid stranden och vänta på sin pappa..."
---------------------------------------------
Jaha, då var denna boken slut... Hoppas att ni tyckte om den;)