Kom då ketchup, så går vi. - PAUSAD-

Kapitel 1 ▲

Jag vaknar hastigt av ett pipande ljud, mycket igenkänt. Väckarklockan, det är skola, fan också. Och som den morgonmänniska jag är, kliver jag upp.

Jag går ihopkuren mot garderoben och letar fram något att ha på mig. Jag tar på mig en avklippt hoodie, jeansshorts och sätter upp håret i någon form av en messy bun. Därefter spacklar jag ansiktet och sedan är det raka vägen till skolan som gäller.

Jag vet att jag egentligen borde ha gått till Emelie och väntat på henne, men på riktigt, jag orkar inte, det tar för lång tid. På något höger har jag försökt banka in i mitt huvud att jag längtar till skolan och, well, det funkade.

>>Framme vad skolan<<

Jag går snabbt in genom den gamla, gnisslande skolporten och sedan går jag genom flera långa, trånga korridorer.

- Nice ass! skriker någon med hjämna mellanrum, jag fnyser och fortsätter att gå vidare. När jag kommer fram till klassrummet ser jag en gupp killar stå och prata, Felix är en av dom. Så snabbt jag kan sätter jag in hörlurarna i öronen och höjer volymen till max, perfect two sätts på.

- Seriöst, mumlar jag och känner två händer på mina höfter, det är Felix, jag känner igen hans trygga, äckliga, svettiga, starka händer. Jag vänder mig om och det är, som sagt, Felix.

- Hej snygging! säger han och flyttar sig nämare medans han tar ut hörlurarna ur mina öron.

- Tjenare, Ketchup, mumlar jag snabbt och tar bort hans hand från min kind.

- Jag vet att du vill ha mig, säger han och börjar hålla på med mitt hår.

Jag vill så gärna säga nej, men det går inte när han rör mig så där.

- Pfftt, dröm vidare hörru, säger jag och ser hur läraren öppnar dörren, tätt efter går jag in.

Felix skrattar bara och går in.

- Okej, hej klassen, nu ska vi placera er, säger våran lärare, Göran.

- Mmm, mumlar klassen trött i kör.

Läraren mumlar upp en massa namn, vi sitter två och två. Till sist hör jag mitt namn;

- Och sen hav vi D/N och du ska sitta med Felix, säger han glatt.

- Såklart, mumlar jag surt.

Kommentarer som "Wow, kärleksparet" "whoop whooop" osv kommer SJÄLVKLART upp, men jag sätter mig bara på min stol, så långt ifrån Felix jag kan.

- Du är vackrare på nära håll, säger Felix och glor som en blind man som ser världen för första gången.

- Fokusera på vad Göran säger nu istället för mina bröst, säger jag och tar fram mappen. Jag önskar att jag var den där typen som inte försökte spela svår så jag kunde ge honom en liten oskylldig kyss med tunga, bara en liten.

- Du har fina bröst ju, mumlar Felix 

- Nu ska vi exprimentera så ni kan ta på er dessa rockarna, säger Göran och håller upp en hög med fula doktorskappor.

- Jag kan hämta, säger Felix och springer fram till Göran och hämtar två. Sedan räcker han fram en till mig & sedan börjar vi experimentera.

- NU KAN NI PLOCKA IHOP! skriker Göran.

>>Rast<<

- Du borde verkligen haffa Felix, han gillar dig, säger Emelie.

- Han är en player, Svarar jag envist.

- Han gillar dig, säger Emelie säkert.

- Han är en player, han spelar bara, säger jag igen.

- Men tänk om han verkligen, verkligen gillar dig på riktigt.

- Hur ska du få reda på det då? säger jag surt.

- Jag vet det redan, och jag ska bara få dig att fatta det, jag säger inte att det blir enkelt, men det är defenetivt värt det.

- Men alltså, D/N, börjar hon.

- HAN ÄR EN PLAYER OCH SÅ ÄR DET BARA! skriker jag och springer mot närmaste toalett.

Efter en stund knackar det, det är Görans röst;

- Öppna nu, D/N, säger han. Jag gör som han säger och där står Felix, den jäveln.

- Hej baby, flinar han.

Jag drar igen dörren men han stoppar den med sin fot, sedan smiter han in och låser.

- Vad gör du?! Säger jag och sätter mig på toastolen medans jag känner hur det strömmar små tårar från mina ögon.

- Jag gör det bästa jag vet, säger han.

- Är inne på en toa? skrattar jag.

- Är med dig, säger Felix och sätter sig ner bredvid mig.