The Gangleader's Baby

Han räddade mig

Erics perspektiv
När jag öppnar mina ögon slår det starka solljuset mig som en käftsmäll. Jag gnyr till lite och vänder mig bort från fönstret. Direkt får jag ett leende på mina läppar när jag ser henne ligga bredvid mig. Junia, hon är så vacker. En hårslinga har lagt sig över hennes söta ansikte så jag drar försiktigt bort den med min hand. Det får Junia att börja röra lite på hennes ansikte och sedan sakta öppna sina ögon. Våra blickar möts och hon är påväg att resa på sig men jag drar henne mot mig igen.
"Gå inte" säger jag med en mjuk röst. Det är då jag ser tårar rinna ned för hennes kinder. Jag rynkar på mina ögonbryn.
"Vad är fel?" Frågar jag mjukt. Med en svag röst svarar hon mig "Jag betyder inte något för dig" det gjorde ont i mig när hon sa så. " vad pratar du om sötnos? De klart att du gör" hon möter min blick och hennes ögon glänser "varför hånglade du med den där tjejen igår då?" Direkt känner jag hur min ångest växer och jag kramar om hennes kropp "jag vet att det var dumt av mig men jag var så arg och svartsjuk från att du var med Jack och killen som du dansade med och som tog på dig, så jag visste inte hur jag skulle reagera"

Junias perspektiv
När han sa den meningen fick jag genast ont i mitt hjärta, det var då jag kom ihåg vad som hade hänt igår. Snabbt sätter jag mig upp i sängen, jag känner hur det rinner fler tårar ner för mina kinder. Eric sätter sig upp och kollar på mig.
"Junia? Vad är fel?" Säger han.
"Det var mitt ex" säger jag tyst och snyftar. Eric kollar med stora ögon på mig.
"Va?" Säger han högt. Jag lägger mitt huvud i mina händer och gråter ännu högre.
"Vafan menar du?" Säger han högt. Jag rycker till och börjar nästan skaka för jag gråter så mycket.
"Mitt ex som...." Jag blir tyst ett tag.
"Som vadå?"
"Som var otrogen och våldtog mig" säger jag och brister ut i högt gråt. Eric säger inget utan bara kollar på mig ett tag innan han snabbt kramar om mig. Han stryker sin hand över min rygg och pussar mig i hårbotten. Han säger ingenting utan låter mig få gråta ut i hans famn.
Det låter kanske konstigt men jag känner mig trygg och lugn i hans famn och just i denna stund har jag inga tvivel på honom, jag vill ha honom och ingen annan.
När jag har lugnat ner mig ett tag så öppnar jag min mun.
"Jag har faktiskt aldrig sagt det till någon, ingen vet om det, eller Jack vet eftersom han hittade mig och räddade mig kan man väll säga" säger jag tyst. Eric kramar mig bara ännu hårdare.

Erics perspektiv
Allt jag känner nu är ilska, ilska över mig själv som var ett sånt svin igår mot henne när hon har fått gå igenom detta, jag känner ilska över hur fan han kunnat gör så mot Junia när hon inte vill, jag svär på hela mitt liv jag kommer döda den grabben. Jag tar ett djupt men tyst andetag.
"När hände detta?" Frågar jag snällt och kollar Junia i ögonen, de vackra glittrande ögonen som just nu är röda och blanka av tårar. Jag drar min tumme mot hennes kind och torkar bort tårarna som gör att en hårslinga har fastat på hennes röda och Lena kind.
"I skolan, typ en vecka efter att jag hade gjort slut för han var otrogen" svara Junia mig lågt. Hon kollar inte på mig utan hennes blick är fast på hennes händer som hon placerat i knät.
"Du behöver inte berätta om du inte vill" säger jag och stryker bort en slinga från hennes ansikte. Hon ger ifrån sig en djup suck.
"Fast jag vill berätta, det är bara lite jobbigt" snyftar hon fram. "det är lugnt, ta den tid du känner att du behöver" hon nickar svagt innan hon öppnar sin vackra mun.

Junias perspektiv
Varför ska jag berätta detta för Eric? Han känner ju knappt mig, men den delen i mig försvinner så fort jag kollar upp på honom. Han gör så jag känner mig trygg, det är det ända jag vill känna just nu. Att det är just Eric som får mig att känna så skiter jag i, i denna stund. Jag samlar mod till mig för o berätta om en av mina värsta dagar i mitt liv.
"Så ehm vi hade ju då gjort slut, vilket han av någon anledning inte fattade varför. O för att vara tydlig så hade vi bara legat med varandra en gång innan då denna gången" Eric öppnar sin mun snabbt.
"Att han gjorde det mot din vilja Junia kallas inte för att ni legat den sista gången". Jag försöker le lite stelt mot honom, det visste jag ju såklart men en del utav mig typ tänker att jag gick med på det, liksom jag älskade honom fortfarande då.
"I alla fall så var det skola, jag hade gått ut ifrån klassrummet för att gå på toa...

Flashback...
Jag stänger dörren bakom mig med en suck o lyfter blicken ut genom de stora glasdörrarna som leder ut till den friska luften. Då ser jag de blåa ögonen som jag för någon vecka sen hade blivit så lycklig av att se men nu mera bara vill spy rakt ut då min mage vänder sig ut o in.
Snabbt vänder jag min blick och mina steg mot toaletterna och låser snabbt dörren när jag kommer in. Jag gör det jag ska och tar ett djupt andetag innan jag går ut igen. Jag öppnar dörren men den går inte upp hela vägen och snart var den stängd och låst igen, fast denna gången var jag inte ensam.
"V-vad gör du Taylor" säger jag helt chokat.
Han svarar mig inte utan ger mig bara ett snett leende, det hugger till i mitt hjärta. Hans snea busiga leende han alltid gav mig när vi gjorde nått som var barnförbjudet.
Hans händer lägger han på min midja och kommer närmare med sitt ansikte. Jag bara står där helt fast frusen. Jag förstod ingenting.
Tillslut kysser han mig, aggressivt. Min första insikt som vanligt är ju att kyssa tillbaka. Det är då jag fattar vad som händer. Jag trycker undan Taylor och försöker ta mig ut, men han står i vägen.
Hans ögon blir mörka av ilska o han trycker hårt upp mig mot väggen. Jag försöker komma loss men hans grepp är hårt. Hans händer fipplar med sitt lås på bältet som sitter på hans svarta jeans. Jag känner hur tårarna stiger i ögonen och den brännande känslan i halsen uppstår.
När hans byxor och kalsonger ligger vid hans fötter börjar tårarna rinna. Hans händer flyttar sig till mina byxor, och det går fort, jag hinner knappt reagera, men när jag börjar förstå vad han gör försöker jag skrika. Ett svagt och dåft skrik kommer ut från min mun som är täckt av hans hand.
"Tyst älskling, du vill väll inte att någon ska höra oss?" Säger han i mitt öra och flinar. Oss? Detta har jag inte gått med på.
Jag rycker till och skriker så högt jag kan när jag känner en brutal smärta i underlivet, han gör det. Han våldtar mig. Det är det ända jag kan tänka på under hela tiden.

Flashback slut...

Eric perspektiv
Jag kollar mållöst på Junia när hon berättar och ju mer hon pratar desto argare blir jag.
"När han var klar" snyftar hon hackigt fram, "släppte han mig, tog på sig sina kläder och gick, jag var kvar där inne länge tills någon knackade på dörren och ropade mitt namn, jag hörde direkt att det var Jack. Han tog hand om mig resten av dagen, körde hem mig, stannade kvar hela kvällen och natten" hon skrattar till "ja han lät mig inte vara själv en enda sekund under hela veckan, folk började ju såklart tro saker, inget av det var sant men han räddade mig och det är jag honom evigt tacksam för" När hon tillslut får fram den sista meningen gråter hon hejdlöst. Jag vet knappt vad jag ska säga, så jag säger inget jag bara tar tag i henne och kramar henne hårt. Hon snyftar högt mot min hals och andas snabbt. Jag stryker långsamt min hand över hennes nakna rygg. Hur kan man göra såhär mot en sån vacker varelse. "Jag kysste honom tillbaka" avbryts mina tankar av en svag röst. "Va?" Säger jag då jag inte riktigt fattar vad hon menar.
"Hade jag kanske inte kysst tillbaka så hade det inte.." "Junia sluta" avbryter jag henne med "skyll inte detta på dig, det var inte ditt fel" jag lyfter upp hennes ansikte så vi kollar in i varandras ögon. "Men men" stammar hon fram mellan snyftningarna. Jag skakar på huvudet för att sedan lägga varsamt och lugnt mina läppar på hennes i en mjuk kyss. Jag känner den salta smaken på hennes läppar från hennes tårar, hon kysser mig svagt tillbaka. När jag drar ifrån så ser jag ett litet leende på hennes läppar. Det får även mig att le. Hon lyfter på sina ögonbryn mot mig och jag rynkar då mina och säger "vad?"
"Jag har nog aldrig sätt dig le" svarar hon mig. Jag fnyser till "lägg av" hon skrattar lite svagt och det får mitt hjärta att hoppa över ett slag. De känslorna jag känner när hon är med mig, när hon skrattar, gråter och rör mig det är något nytt jag aldrig tidigare har känt.
"Jag lovar dig Junia, om jag någonsin hittar Taylor ska jag se till att han kommer få ångra det han gjort mot dig" hennes leende försvann när jag sa hans namn men kramar sedan om mig när jag tystnar. Jag kramar tillbaka och pussar mjukt hennes huvud.