The Gangleader's Baby

En annan kille

- Åhh kan inte jag få följa med? frågar jag exalterat. Zack ler och öppnar munnen men hinner inte säga nått innan han blir avbruten.

- Pff en tjej som hämtar upp vapen? inte en chans hur skulle det se ut?

- Tjejer kan också hantera vapen, svarar jag fräsigt tillbaka.

- Aa visst, jag tror dig när jag ser det, svarar han och flinar. Jag kollar med en lurig blick på honom. Fan vilken idiot han är. Zack kollar allvarligt på mig.

- Det är lugnt Zackie jag vet vad jag gör, säger jag och klappar han på kinden.

- Jo det vet jag ju, svarar han ironiskt. Jag skrattar och slår till honom i bröstet.
- Och kalla mig inte för Zackie, svarar han irriterat.

- Naaaw blev Zackie lite sur nu?

- Lägg av, flinar han.

Eric's perspektiv

Jag kollar på Zack och Junia med en arg blick, hon ä....ska bli min, bara min.

Jag harklar mig. De vänder sin uppmärksamhet mot mitt håll. Jag höjer på mina ögonbryn.

- 8 minuter, säger jag kallt. Ger de en sista blick och vänder mig om med stegen styrda mot Ethan och Alex rum.

Jag knackar försiktigt på dörren och hör två svaga kom in. Jag öppnar dörren på vid gavel.

- Var det tillräckligt bra för Axèn tvillingarna? flinar jag.

- Nja hade önskat ett större men det ska nog funka, skämtar Ethan med ett leende. Jag skrattar.

- Vart har du gjort av Daniel då? frågar jag med ett flin.

- Han skulle iväg med några kompisar, svarar Alex kort.

- Okej, men är du säker på att du och Daniel inte ska dela rum? frågar jag.

- Ja jag är säker, och ifall vi nu vill sova tillsammans så kan vi sova inne hos honom, svarar han med ett minimalt leende. Nått är fel, Alex är alltid den typen som är glad och har alltid ett leende på läpparna, men inte nu. Ethan verkar också ha märkt det, han kollar oroligt på sin bror. Han vänder blicken till mig.

- Kan du hämta Junia? frågar han. Jag nickar och vänder mig om. Jag styr mina steg mot Junias rum men hon är inte där. Vart fan är hon nu då.

-JUNIA! ropar jag, men får inget svar. Jag tar irriterat upp min mobil och skrollar ner till Zacks kontakt.

Junias perspektiv

Jag, Zack och Lex står vid en gränd en bit ifrån huset och väntar på att den nya leveransen med vapen ska komma. Jag och Lex klickade väldigt snabbt påvägen hit han var hur trevlig som helst.

- Så vad är det för slags vapen? frågar jag.

- Pistoler, svarar Lex med ett flin. Jag nickar. Jag rycker till av ett plötsligt ljud från Zacks ficka. De flinar båda två åt min otroligt patetiska reaktion. Han sticker ner handen och tar upp sin Iphone 7 och svarar. Jag och Lex står och pratar en stund tills Zack lägger på samtalet och vänder sin blick mot mig.

- Det var Eric, säger han kort och har kvar blicken på mig.

- Vad ville han då? svarar jag ointresserat.

- Han ville inte att du skulle vara här utan hemma, svarar han snabbt.

- Det kan han ju glömma, fnyser jag. Lex och Zack skrattar.

- Tuffa tjejen, skämtar Lex och puttar till mig i sidan. Jag fnissar till. Vi står och väntar i några minuter till, tills en svart skåpbil kommer och ställer sig framför oss. En stor och muskulös man i 30 års ålder kliver ur framsätet. Han går fram till oss och hälsar på Zack och Lex. Sen vänder han blicken mot mig med ett stort flin.

- Vem är denna läckerbiten då? jag kollar med en äcklig blick på honom. Zack drar armen om min midja och drar mig närmare honom.

- Rör du henne dör du, svarar han hotfullt. Mannen tar upp sina händer i luften.

- Jaja chilla mannen hon är ändå för ung för mig, säger han med ett flin.

- Vi är inte här för att prata, våra vapen? frågar Lex. Mannen nickar och går till skåpbilen och öppnar dörrarna där bak. Han tar tag i en låda och bär den till våran bil, Zack och Lex går också dit för att göra likadant. Jag styr mina steg ditåt men blir stoppad av Lex.

- Du får hålla utkik så ingen ser oss, säger han. Jag himlar med ögonen men gör som han säger. När de nästan är klara ser jag två killar gå en bit ifrån oss.

- Killar skynda det kommer någon, väser jag. Killarna ökar på och tillslut är alla lådor inne i våran bil.

- Vi ses, säger mannen, hoppar in i bilen och drar snabbt iväg. Vi skyndar oss in i bilen vi med, men vi alla stannar upp när vi ser, Daniel? Han går med en annan kille och..... de håller hand.

- Vafan är inte det där Daniel? Säger Lex.

- Jo

-De är nog bara vänner, säger Zack när han sätt min arga blick.

-Jaa, säkert, svarar jag. Lex startar bilen och kör därifrån.

När vi kommer innanför dörren till huset, kommer Eric direkt fram till oss.

-Möte om 5, svarar han bara och går in igenom en dörr.

-Kom, vi får skynda oss med alla pistoler, säger Lex och går ut till bilen igen.

-Behöver ni hjälp? Frågar jag.

-Ja gärna, ler Lex mot mig. Jag följer med de ut och tar tag i en låda och bär in den.

-Oj stark är hon med, flinar Lex.

-Om man har 2 bröder som typ är två gånger så stora som mig, så får man en del stryk och måste träna lite själv så man kan försvara sig, svarar jag och flinar. Lex skrattar. Zack kommer in och ställer ner en låda med en suck.

-Det var nog den sista.

-Bra för vi måste gå till Eric nu, säger Lex med blicken på sin klocka. Zack tar tag i min hand och drar med mig till dörren Eric gick in i innan. När vi kommer in sitter alla killar runt ett avlångt bord, Eric sitter längst bort. Zack drar med mig till två tomma platser.

-Så det är väll lika bra att berätta direkt, säger Eric med blicken mot mig.

-Vadå? Frågar jag nyfiket.

-Du måste spela min tjej, svarar Eric med ett flin.

-Va? Jag vänder mitt huvud mot Ethan, Alex och Zack.

-Det är för ditt eget bästa, svarar Zack och tar mjukt tag i min hand. Jag drar argt bort min hand.

-Mitt eget bästa hur fan kan det vara mitt eget bästa när jag ska låsats vara ihop med en kriminell idiot? säger jag argt. Alla kollar chockat på mig men det ändras snabbt till oroliga. Alla vänder sina blickar mot Eric, som just nu kokar av ilska. Min arga min försvinner snabbt och byts ut till en rädd. Han reser sig snabbt upp och går med snabba steg mot mig. Ethan och Alex ställer sig båda framför mig och kollar strängt på honom.

- Gör du henne illa.... säger Alex

- Skjuter vi bollarna av dig, fortsätter Ethan. Jag fnissar till och jag kan se hur det rycker i Ethans mungipor.

- Vi pratar med henne, säger Alex för att sen ta tag i min hand och dra mig ut ur rummet till deras sovrum istället. De nästan slänger in mig i rummet.

-Jag vägrar, säger jag med armarna i kors.