The Gangleader's Baby

Eric är kär

När Eric ställer sig upp riktar flickan sin blick mot mig. Hon lutar sig till Erics öra och viskar något. Han ler mot henne för att sedan vända sin blick mot mig.

-Detta är Junia, säger han och jag fattar vad hon hade sagt till honom.

-Hej, säger jag, ler och vinkar mot henne. Hon ler lite blygt innan hon säger:

-Jag heter Lejla och det där är min storebror Luke, säger hon och pekar mot den lilla killen som vinkar mot mig jag ler och vinkar tillbaka. Man hör att hon inte riktigt lärt sig o prata till 100% hennes ord har lite konstigt uttal.

-Ja detta är då mina barn och min man, säger Flory och håller om en lång och blond man.

-Hej! säger han, Martin, fortsätter han och räcker fram sin hand.

-Junia, svarar jag leendes och tar tag i hans hand.

-Är det din flickvän? hör jag Lejla viska, ganska så högt, till Eric.

-Jaa det är hon, viskar han tillbaka vilket får henne att fnissa. Eric släpper ner henne och går med henne till bordet och sätter sig bredvid varandra. Jag känner mig ännu en gång lite lost vilket Eric ser och ler varmt mot mig.

-Du kan sätta dig här baby. Jag ler och går mot honom för att sätta mig på andra sidan om honom. Varför kan han inte alltid vara såhär?

-Varsågoda, säger Flory och alla börjar ta till sig mat. Det är då jag märker att det inte är några utav de andra killarna här.

-Vart är de andra? frågar jag Eric.

- De drog ut och käka pizza.

-Varför det? Frågar jag tyst.

-För jag vill att du ska få lära känna min familj, svarar han mig med ett snett leende.

-Ahaa, svarar jag lite generat.

-Okej Junia så berätta lite om dig själv, vart kommer du ifrån? Säger Flory och kollar intresserat på mig.

- Ja jag kommer ursprungligen från Västergötland vid Falköping ungefär, svarar jag henne.

- Ja man hör det lite på din dialekt, härlig dialekt. Jag små skrattar lite åt henne.

- Ja sen flyttade jag och mina föräldrar till Göteborg när jag var cirka 5 år kanske. Jag ser hur Flory ser lite konstigt på mig, antar att hon funderar på Ethan och Alex.

-När jag var kanske 9-10 år så flyttade Ethan och Alex in hos oss men skulle inte stanna egentligen längre än 1 år men ja det blev ju lite annorlunda. Sedan när jag blev 13 år så flyttade mina föräldrar och lämnade mig Ethan o Alex kvar.

-Så om jag fattar dig rätt så är Ethan o Alex inte dina biologiska bröder?

- Precis men det känns som de är mina biologiska bröder, säger jag och ler.

-Sött men också tragiskt, svarar hon.

- Ja.

-Men vad har du för intressen då?

- Jag dansar väldigt mycket, säger jag och ler.

-Nej men gud va kul, jag brukade också dansa när jag var yngre, svarar hon och ler, hur länge har du dansat.

-Oj jag tror jag började dansa när jag var kanske 6 år.

- Wow det är ju väldigt länge, gud så kul.

Vi fortsätter att prata med varandra om allt.

Efter ett tag förflyttar vi oss till deras "fin rum". Jag och Flory sitter i soffan och pratar medans Martin och Eric sitter i varsin fåtölj med Luke i Martins knä och Lejla i Erics knä. Eric skrattar åt något hon säger, stryker handen över hennes hår och pussar henne i hårbotten.

-Han tar väldigt bra hand om barn, säger Flory när hon märker att jag kollar på de.

- Ja jag blev lite förvånad över det faktiskt, skrattar jag fram och vänder min blick mot henne.

-Jo speciellt med tanken på vad han jobbar med, vi skrattar åt det hon säger även ifall det inte är så kul. Well antar att vi båda är lite påverkade av det röda vinet som står på det stora marmor bordet framför oss.

Erics Perspektiv

Jag kollar på min syster och Junia när de skrattar tillsammans. Det är som om hon förtrollar mig med hennes skratt för allt jag kan se är Junia och hur jävla vacker hon är.

-Eric är kär, säger Lejla som ligger trött emot min axel. Jag skrattar och klappar henne över håret och ger henne en puss.

- Ja det kanske jag är, svarar jag henne men det känns nästan som om det var riktat till mig själv. Det känns så konstigt, jag blir aldrig kär. Jag känner hur Lejla blir tyngre och tyngre och märker efter en stund att hon har somnat. Jag vänder min blick mot Martin och ser att även Luke har somnat. Jag tar ett hårdare tag runt om Lejla för att ställa mig upp från stolen och bär upp henne till det söta flickrummet på övervåningen. Jag lägger henne försiktigt ner och drar täcket om henne. Jag pussar hennes panna och rör mig sedan tyst mot dörren.
Ner för trappan tänker jag på det Lejla sa. Är jag verkligen kär? Allt jag gör med Junia känns så jävla bra men kan verkligen inte sätta fingret på varför.
Junia sitter själv i soffan med sin mobil i handen när jag kommer ner. Jag kan höra Martin och Flory greja med disk i köket. Jag går med långsamma steg fram till Junia och drar upp henne från soffan. Hon kollar med en konstig blick på mig. Jag ler bara mot henne för att sedan dra med henne till fåtöljen jag satt i innan, sätter henne i mitt knä och drar armarna om hennes midja. Först känner jag hur hon är lite spänd men sedan slappnar hon av och lutar sig emot mitt bröst. Jag lägger mitt huvud på hennes axel och andas in hennes underbart goda doft.
Flory och Martin kommer ut till oss igen med händerna ihopflätade. Flory kollar med en finurlig blick på mig som jag endast svarar henne med ett snett leende.

-Eric, Whisky? Frågar Martin mig och håller upp en flaska whisky och två glas.

- Ja det hade varit gött, svarar jag honom. Junia fnissar till. Jag rynkar lite förvånat mot henne. Hon vänder sig lite om och viskar till mig.

- Du sa gött. Först fattar jag henne inte men förstår jag, jag sa precis så som hon brukar prata.

-Junia lite mer vin? Frågar Flory.

- Ja tack. Jag ler utav hennes underbara röst. Martin kommer fram och ger mig ett glas med whisky.

-Tackar, svarar jag. Flory går och sätter på lite tyst musik innan hon ger Junia ett glas vin och sätter sig sedan bredvid Martin i soffan. Vi sitter och pratar om allt långt in på kvällen.

-Oj vad klockan är mycket, säger Flory vid elva ungefär. Junia reser sig från mitt knä och jag kan inte riktigt undgå att kolla in hennes röv som formas perfekt i de gråa mjukisbyxorna. Hon går fram och kramar om Flory.

- Tack så mycket för ikväll det har varit så mysigt, säger hon snällt. Hur gullig är hon inte?

- Ja absolut tack själv, svarar Flory och kramar tillbaka. Junia släpper Flory och kramar även om Martin. Jag reser mig upp för att krama om min underbara syster och gör ett handslag med Martin. Vi säger godnatt och går mot vårat rum.
Junia går mot badrummet när vi kommer in i rummet.
Jag tar av mig alla mina kläder tills jag endast står i kalsonger. Jag slänger mig ner i sängen. Junia kommer ut med nyborstat hår och är helt osminkad. Hon är så jävla fin. Hon ställer sig vid garderoben och börjar plocka bland alla kläder. Jag ställer mig upp från sängen och går mot henne. När jag är bakom henne kramar jag om henne runt midjan.

-Eric vi behöver inte spela längre, säger hon och suckar lite tyst.

- Om jag inte vill spela då? Säger jag. Junia vänder sig om i mitt grepp.

-Vad menar du?

- Jag vill inte spela något mer, det är något speciellt med dig och jag kan verkligen inte förklarar varför. Hon ler och kysser mina läppar försiktigt.

- Du behöver inte förklara dig. Jag ler, tar ett tätare tag om henne och drar henne närmare mig. Hon fuktar sina läppar vilket får mig att vilja slänga mig över henne, men jag lugnar ned mig. Jag flyttar min hand till hennes kind och kysser mjukt hennes lena läppar.