Hat och kärlek

Glömd

Ogge, Oscar och Felix kommer in genom dörren, dom hälsar på Omar, jag vet verkligen inte hur jag ska klara den här sommaren. "Lisa, kommer du eller" Halv skriker Omar, jag reser mig motvilligt upp från sängen och börjar gå till hallen där killarna står. "Hej" säger jag glatt, jag vill ju inte att dom ska få veta något. Dom svarar lika glatt dom. "Så vem är vem?" Säger jag och ler, har inte vart tillräckligt intresserad för att lära mig det. "Jag är Felix" säger killen som typ alltid brukar ha keps på dom bilder Omar visat. Han ler och jag slår vad om att vilken tjej som helst skulle falla för det, men inte jag. "Och jag är Oscar" säger en kille med rätt så fluffigt hår, han ler han med. "Och jag heter ju också Oscar men kalla mig för Ogge" säger den sista killen och ler. Jag ler tillbaka så att dom inte ska tro något, men jag står framför personerna som snor min bästa vän, vi får väll se hur det går.

"Så gillar du Omar eller" säger Felix och vickar på ögonbrynen, ärligt vill han ta upp det? "Som vän inget mer" säger jag och lutar mig bakom i soffan. "Men durå" säger jag och ler. "Ja men jag är ju hemligt kär i honom, det fattar du väll" säger han och ler, det var såklart ett skämt. Vi alla fem sitter i vardagsrummet, jag ska tillbringa ett helt sommarlov med bara killar och inte vilka som helst, utan dom som jag minst av allt vill spendera tid med. "Kan vi inte gå och bada" säger Oscar som blivit rastlös, jag tittar på Omar och vi båda nickar.

Jag hoppar skrikandes i vattnet, killarna har redan kommit i och är i full gång med att skvätta vatten på varann. Jag trampar vatten medan jag tittar på dom, dom ser ut att ha skitkul men klart dom har, Omar verkar ju alltid ha kul med dom. Jag är inte en svartsjuk typ men när det gäller det här så ja nu är jag det. Seriöst, har han redan glömt att jag är här? Trodde jag var mer än så, sommaren kommer bli lång för en gångs skull. Jag kan lika gärna gå till stugan igen. "Jag går tillbaka till stugan" skriker jag så att dom ska höra. "Varför det" säger Oscar, för att ni tar min bästa vän. "Jag fryser skit mycket" säger jag men jag fryser inte alls. "Okej, vi kommer upp snart" säger Omar och ler. Jag ler tillbaka innan jag klättrar upp på bryggan igen.

Jag sitter i soffan med mobilen, jag får ett SMS av Moa, en jätte snäll kompis. Vi är ganska lika i det mesta och hon finns alltid. M=Moa L=Lisa
M. Hej Liss
L. Tjena Mo
M. Haru kul?
L. Nja
M. Vadårå?
L. Det har gått fyra timmar och jag är redan själv.
M. Gumman, dom kommer säkert inte glömma dig mer.
L. Kan jag ringa dig?
M. Klart du kan.
En signal går fram innan hon svarar. "Hejj" säger hon sådär lagom glatt. "Hej" säger jag inte lika glatt. "Jag fattar inte" säger jag irriterat. "Vad fattar du inte?" Frågar hon nyfiket. "Vi har varit bästa vänner sen han kom till Sverige, dom har känt varandra i ett halvår, han tillbringar mer tid med dom" säger jag och suckar. "Men det blir säkert bara såhär första dan, ni kommer kunna vara alla fem" säger hon, jag tror hon ler också men hon kanske gör en ful grimas. "Men jag gillar ju inte dom" säger jag tyst. "Men du kanske ändrar dig" säger hon och får den där tonen som säger "Din blivande pojkvän kanske finns där". "Kommer aldrig att hända" säger jag surt. "Tro vad du vill" fnittrar hon och lägger på, nej jag kommer verkligen inte bli kär, jag gillar dom inte ens som vän.