Cancer (fanfic tfc)

kap 9

Omars perspektiv:

Jag hade ringt Oscar och bett han gått till Lisa för jag ville inte att hon skulle vara ensam när jag irreterat och fötvivlat gick hem.

Jag trodde att hon ville det lika mycket som jag ville men så var inte fallet... Hon gjorde de för att vara snäll för jag var så jävla despirat över en tjej.. Desutom min bästa vän och mitt allt.. Jag är hennes allt oxå eller var... Jag vet inte.

När jag kom hem så öppnade jag hennes blogg och läste igenom och delade den på sociala medier. Efter några minuters tänkande så valde jag att gå till baka till henne och säga att allt var lugnt och att de var mitt fel så jag gick ner i hallen och satte på mig ytterkläderna jag nyss tagit av mig.

Vägen till sjukhuset var inte så värst lång. De tog bara ca 20 minuter att gå iallafall i min takt som var ganska snabb.

När jag kom fram tog jag trapporna till plan 7 för jag orkade inte vänta på hissarna. Jag kom andfått upp och började sakta gå mot Lisas rum. När jag kom fram så stog dörren på glänt eller vad man nu ska säga så jag öppnade dörren helt och klev in.

Lisas perspektiv:

Med tiden som gick så hade vår lilla hångelstund utväcklas så nu låg han över mig utan tröja och vi grovhånglade medan jag drog händerna över hans abs.

-Ni är helt otroliga... Båda två hörde man Omars röst från dörren och jag putta bort Oscar och satt mig upp och han skaka bara på huvudet och backa några steg.

-Det är inte som de ser ut sa jag och halta fram mot honom.

-Berätta då vad är det då?? sa han och kolla rakt in i mina ögon.

-Jag gillar inte någon av er... JAG ÄR SJUK OCH NI FÅR MIG ATT GLÖMMA DET!! halv skrek och halv ljög jag och Omar kolla på mig och nicka.

-Förlåt.. Jag vet att det är fel att utnyttja och allt skit men jag behövde det okej? sa jag försiktigt och kollade på de två besvikna killarna som kollade på mig! Jag bad Oscar och Omar att gå och jag sa att de var bäst för nu och de gick.. Säkert mer än gärna..

Jag lag mig i sängen och tog upp min dator och skrev på bloggen.. 

"Jag gjorde nåt hemskt och förlåt alla inblandade!! Jag älskar er ändå!!"

Jag skicka in inlägget och jag gick till toan, låste och satte mig på golvet. 

Jag satt där och jag börja må illa och insåg att jag behöver HAN...Jag behöver min bästa vän..Han som alltid har funnits sen en vecka efter mina föräldrar dog,, Han som skulle kunna göra allt för mig..Och jag slår vad om att han skulle kunna hoppa framför ett tåg bara för min skull...

Jag reste mig upp och gick fram till toan och öppna toan och drog upp mitt hår och spydde..

Gash vad dåligt jag mådde.. jag stog säkert där och spydde i säkert fem minuter.. Och när jag änkligen var klar så skulle jag gå men jag föl mot marken och jag tog imot med armarna så inte huvet skulle slå i. jag kravlade mig till larm knappen och jag samtidigt försökte resa mig upp.

Efter en stund kom det sjuksköterskor och hjälpte mig till min säng.. 

-Vi mpste ringa dina anhöriga! sa en av sköterskorna och tog upp sin mobil och kolla på mig 

-070******* sa jag och de ända man hörde va 

-Ja jag kommer!!!

Jag vände mig om i sängen och efter typ 15 minuter så hör jag Omars röst.

-Lisa, Lisa och jag öppnar sakta ögonen och kollar på honom. 

-Hej min solståle sa han och kolla irreterat på honom. 

-Vad vill du?? fråga jag och gnugga mina ögon.

-Du spydde och ramla och jag ville kolla hur du mådde!! 

-Hur tror du jag mår?? Tror du värkligen att jag mår hur bra som helst?? 

-Nej de tror jag inte!!

-Varför frågar du då??

-För jag vill höra de från dig kanske!!

-Jaja men jag är trött och klockan är sent!! 

-Om du kallar 16.30 på efter midagen sent så jaa!! 

Jag vände mig om och somna.

---

Trodde jag inte skulle hinna ett kapittel idag för jag har lovat en person att komma upp med ett kapitel på den andra jag håller på med till imorgon såå de här blev ett snabb kapitel och sorry men jag åker om 10 minuter och jag har fortfarande inte packat och om ni kan bara förstå stressen??? kram på er -ZABRINAH