Minnen

Minne 44. Behöver hjälp.

Hanna.

Ser mig själv i spegeln. Röd kantade ögon. Ful. Så jävla ful. Varför.

~

Bara några minuter innan.

Hade suttit vid ett piano på musik lektionen. Satte på mig hörlurarna. Började läsa i min bok. Mitt skydd.

Läraren hade kommit. Sagt att jag ska spela på pianot. Inte läsa. Inget fel med det. Men just då. När det tunna jag hade kvar av min skyddsbarriär var uppe. Sprack allt.

När han sa att jag inte skulle läsa. Alla känslor och tankar inom mig som jag aldrig låter få komma ut slog mig hårt. Panik. Vände bort huvudet medan tysta tårar började välla upp i mina ögon. Ville inte att någon skulle se. Försökte dränka känslorna. Lyssna på musiken som fortfarande spelade i mina öron. Men känslorna fortsatte slå. Hårdare. Tårarna började rinna. Mona såg. Förstod.

- "Hanna. Ska vi gå ut härifrån?"

Jag hade skakat på huvudet. Mona gav inte upp. Förstod att något var fel. Att jag egentligen ville ut.

- "Hanna. Följer du med mig ut och dricker?"

Reste på mig. Med Mona efter. Öppnade dörren. Ute ur salen hade jag gått rakt till närmaste toalett. Låtit tårarna rinna på riktigt. Andas med djupa sträva andetag.

Vad är det för fel på mig?