Minnen

Minne 31. Känslor finns alltid överallt.

Mona.

-" Det handlar om Hanna".

Jag vet att Hanna är lesbisk Laura. Vad finns mer som du vet och inte jag? Bara gå och irritera någon annan. Detta är något jag bara tänker. Aldrig att jag vill säga något till henne. Laura jävel.

-" Du vet att hon är kär i dig va?"

Vad sa du för något sa du?!

~

Jag och Hanna pratade. Inte särskilt mycket. Men tillräckligt. Vi skulle fortsätta som förut. Detta var på den tiden jag trodde att jag var hetero. Inte insett att jag egentligen är bisexuell.

Fy fan för Laura. Och fy fan för Maja som berättat för Laura om Hannas känslor. Fy fan för människor på denna skola.

~

Det var så länge sedan. Egentligen mindre än ett år men nära därpå. Känns som fler. Hanna har ju äntligen hittat någon. Inte ensam längre. Själv är jag kvar utan en älskare. Letandes. Hannas känslor för mig var inte tillräckligt starka. Försvann med tiden. Då Hanna inte visste vad riktigt kärlek var.

Jag undrar hur många som faktiskt har känslor för mig. Dagdrömmer om min omfamning. Tänker mitt namn innan sömnen tar över. Ser på mig och önskar att jag ska sitta i dess knä.

Hur många som bryr sig. Hur många som gör vad som helst för att höra mig skratta. Hur många?